Fullt upp...
(Igår gick Dante och jag ca 1,5 km i snö upp över knäna, i skorna och över allt faktiskt. Träningspass delux!!!)
Jag borde traktplanera, men också titta på nya saker, och ha möten som kanske men kanske inte leder någonstans, och lösa problem, och göra en massa andra saker. Idag var det just precis "andra saker" på schemat. Vilket det såklart borde vara en lördag.
Det borde vara en dag med Daniel och Alfred numera, men ibland är det helgaktiviteter vi måste delta i. Som tur är oftast trevliga sådana. Idag hade vi en gallringsdag i Härnösand.
Jag fyndade årets julklapp till Alfred från oss. Snart är han fullärd skogshuggare ;-)
Tio till halv tre var vi på plats, och därtill en timmes enkel bilfärd.
Det hann bli mörkt innan jag kom hem. Fast klockan var ju bara fyrs ändå så vi hann med en hel del mys. Först god middag. Därefter bad tillsammans med Alfred. Så en promenad i mörkret.
Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag pysslar på hemma, fixar och donar med små projekt tillsammans med Daniel och Alfred. Förbereder inför vintern i lugn och ro. Sandar, plockar undan, tar fram nytt. Att jag då tänker tillbaka till i
år och ler åt att ingenting hanns med, denna första vinter med heltidsjobb och småbarn. Jag hoppas att jag kommit in i rutinerna så att jag slipper vara så förvirrad och splittrad. Jag har ju tänkt att jag skulle göra så mycket på
hemmaplan också. Plantera Ljung. Klippa granris. Köpa fler ljusslingor och hänga i träden. Hjälpa till mer med städning och annat. Pyssla inför julen. En massa saker! Inte mycket blir av. Som sand mellan fingrarna rinner tiden bort. En hel
del går åt till att ligga på golvet och sprattla med Alfred. Bättre prioritering finns inte just nu!
Än så länge får har Alfred och Daniel tid stt fixa lite mer. Idag har de dammsugit. De matar fåglarna och skottar gården. De handlar och lagar mat, tvättar och plockar undan. Danne har hängt upp ljusen ute och satt på timer. De har åkt pulka
och byggt snögubbe. Jag önskar att jag kunde vara med men är åtminstone glad för deras skull.
När jag vattnade blommorna efter nattningen tänkte jag på hur myclet som ändå flyter på nu om man jämför med förra året. Då undrade jag hur jag någonsin skulle kunna äta kvällsfika i lugn och ro igen. För att inte tala om stt hinna göra annat
än att fika innan jag sprang upp till gråtande barn. Nu har vi oftast ettt par timmar på kvällen för egna projekt och sen är det sömnighet snarare än Alfred som sätter stopp. Även på dagarna går myclet på autopilot som tidigare tog lång tid.
Blöjor, kläder, tvätt, det fixar vi (eh ofta Danne då) utan att tänka efter. Jag antar att det till viss del kommer fortsätta bli lättare. Samtidigt försöker jag ständigt hitta mer utrymme för att vara med familjen. Det viktigaste av
allt just nu!
Ikväll somnade Alfred i sjalen igen. Han har varit lite svårsövd några kvällar. Igår fick han komma ner och hänga på min rygg medan jag målade för han kom inte till ro. Idag gick det snabbt att sova ner honom på min mage och sen kunde jag lägga
honom i sängen och smita ner nästan genast. Vär stora duktiga pojke som var på BVC i onsdags och nu mätte 80cm och 9,97 kilo! Som ska börja på dagis om bara 2 månader. Jag kan inte få för mycket tid med dig ❤️