*Bara trivs*
Vi har haft ännu en full dag. Imorgon har jag lovat Alfred lugnare tempo! Idag råkade jag både boka in en intervju för Rallet går och lova bort mig till hembygdsgården för att hjälpa till med pulkafika. Två lugna aktiviteter dock och tiden gick fort :-). På kvällen hade jag tisdags-träning och vips så var den dagen slut!
Alfred lekte med bilar under intervjun - Ri riktigt alltså ;-)
Jag är mammaledig och umgås med min pojke samtidigt som jag träffar vänner, badar, går på baby-aktiviteter, är aktiv i byalaget, sjunger kör och försöker träna. Dessutom skriver jag om allt på sociala medier. Inget av det här gör jag för att på något sätt tävla, hetsa någon eller på något sätt för andras skull. Jag hoppas att det framgår!
Jag försöker träna så ofta det finns möjlighet. Jag springer gärna med Dante till exempel. Ibland blir det ett varv runt Sandsmon. Det är drygt 1km och tar ca 10 min. Det räknas i min värld! Andra dagar blir det längre. Ibland inte alls. Jag tränar för att det gör mig piggare. Gladare. För att tankarna flyter så bra. För att orka lyfta Alfred. För att må bra. Jag tränar INTE för att springa maraton, tävla, gå ner i vikt eller forma kroppen. Med lagom mycket träning i livet blir jag en gladare person och korta stunder räcker bra.
Jag har ett stort kontaktnät, lätt att träffa nya vänner och jag tar gärna kontakt med någon av dem (er) när dagarna är tomma. Det gör jag för att det ger mig energi. För att det är himla skönt att bli bekräftad som vän och inte bara som mamma. För att det är underbart när någon annan gosar med min lillpojke medan jag får dricka en kopp kaffe och prata av mig en stund. Att umgås med vänner gör jag INTE för att jag är rädd att förlora er, för att jag inte kan vara ensam eller för att vänner är prestige och status. Med lagom mycket umgänge blir jag en gladare person, och de dagar jag bara vill vara Emma med Alfred så är jag det.
Det är på samma sätt med alla aktiviteterna. Med badet som är så mysigt. Rytmiken som gör både Alfred och mig glada. Med hembygdsgården och kören och alla utflykter. De fyller på oss. Ger oss energi. Gör dagarna meningsfulla. De är omväxlande lugna och aktiva och varvas med rofyllda promenader, mys på köksgolvet eller bara ren och skär vardagstristess.
Jag hoppas att ingen som läser min blogg känner press, utmattning eller otillräcklighet. För jag är långt ifrån någon vägg. Jag är fri! Fri att ändra på min vardag så fort behovet finns. Umgås mindre, blogga mindre, träna mindre när jobbet tar tid. Göra andra saker med Alfred när hans behov förändras. Hitta på nya äventyr med Daniel.
Jag skulle önska att min blogg är som en bra kapitelbok utan slut. En bok med hög igenkänningsfaktor och lagom mycket (lite) äventyr. Ferlgood. Att ni som läser sympatiserar med oss och med mina tankar och värderingar men sedan stänger datorn/plattan/telefonen, går tillbaka till er vardag, slänger er i soffan och gosar med bebis (eller utan) framför teven eller sjalar upp ungen och tar en shoppingtur på stan eller gör precis vad som helst och TRIVS MED DET. Kan ni lova mig det? Att ni går in för era liv, era värderingar, era val och bara trivs?
Det var bara det jag ville säga. Och att denna "fullbokade" dag var oväntat lugn. Fylld med kaffekoppar och bilsovning och långa ostörda samtal vid fikabordet. Nu laddar vi för en lugn natt. Alfred sover redan i sin säng. Jag ska strax klättra tillbaka till min (sitter och kliar rygg just nu). Godnatt på er alla :-).
