Turist i mina hemtrakter

Oj så tyst det blev på bloggen. Telefonen har ont om internet och minneskorten till kameran slutade fungera. Därför har jag fokuserat på att njuta av Alfred tillsammans med mormor och morfar på riktigt istället. Igår var han ett riktigt yrväder. Kunde inte sova och knappast äta. Skulle bara leka och leka och leka. System-overload. Lite förtvivlan mitt på dagen. Så kan det vara när man åkt tåg från en värld till en annan och allt är så oändligt spännande.

Den här dagen har han landat och laddat upp. Vi har haft förmiddagen för oss själva, Danne, jag och Alfred. Vädret är grått och regnigt så vi gjorde en utflykt till Malmö.

Alfred sov hela bilresan och vaknade upp redo för nya äventyr. Vårt mål var att gå på museum, och vi avverkade tre stycken på ett par timmar. För Alfreds skull stannade vi inte så länge på varje ställe, och fokuserade på det han tyckte var roligt. Lite fiskar i akvariet. Jättestora modeller av komodovaran och orm som han fick klappa och rida på. Lekplatsen med skepp och hav. En flygande boll.

Däremellan var det en mammig liten pojke som ville vara i famnen med bröstet i munnen. Snegla på läskiga djur och stojande människor från en trygg plats. Inte mig emot! Då fick jag prova senaste sjalen, en kort ullsjal från Vanamo, ordentligt :-). På museet knöt jag den över ena axeln så att Alfred snabbt och lätt kunde hoppa upp och ner när han ville. Enkelt och avlastande.

När vi var nöjda med utställningar ekade det i magen. Vi bestämde oss för att promenera till Café Ceder som har god Libanesisk mat. Alfred myste på ryggen, gosig och lite trött efter alla intryck. Hungrig också förmodligen.

Som tur var hade restaurangen en välfylld buffé med något för alla, till och med Alfred som ju kan vara lite petig till och från. Han stoppade i sin kidneybönor, bröd och melon. Till min besvikelse orkade jag bara en portion. Jag ville ju ta mer av allt möjligt. Svamp och rostad blomkål och hummus och små syrliga knyten och spenatröra. Mums!

I en butik intill kunde vi dessutom köpa nya minneskort. En dag utan systemkamera är länge nog! På promenaden tillbaka passade vi därför på att ta en massa bilder. Den regnbågsfärgade sjalen gjorde sig fint mot Malmös husfasader och många log och pekade när de fick se Alfred. Han var från en början pigg och nyfiken men stack efter en stund nappen i mun och vilade huvudet mot min axel.

Innan vi hoppade in i bilen fick Alfred springa av sig i slottsparken. Han fick genast syn på en staty med rådjur (iiihhhh gnäggade han förtjust) och satte full fart ditåt. Vi ägnade en god stund år att klappa och provsitta.

Sen lockade vi honom bitvis mot bilen genom att leka kurragömma i ett träd, jaga varandra och titta på trampbåtar i kanalen.

Det har redan gått två dagar. Swosh. Jag har på känn att vistelsen kommer rusa förbi i expressfart! Fast roligt det ska vi ha under Tiden :-).