Förbättrar min alfabetiska position
Jag minns när jag gick i småskolan och vi skulle vaccineras hos skolsyster. Många av mina klasskompisar var rädda, men inte jag. Sprutor var inget farligt, det var tvärtom lite spännande att få lämna klassrummet, en i taget, och gå till syster. En stor fruktkorg bars genom korridoren. Clementiner och gröna äpplen och bananer. Mums! Så började eleverna från A och bakåt i alfabetet. Sist var en flicka på T. Näst sist var jag. När jag suttit snällt och utan ett knyst blivit stucken låg två brunfläckiga bananer i fruktkorgen. Alltid. Åtminstone som jag minns det. Därför lovade jag mig själv, som 9-10åring, att jag skulle gifta mig högt upp i alfabetet för mina barns skull. Med det vill jag bara säga - på lördag tackar jag JA till att bli fru Amsby, i nöd och lust tills döden skiljer oss åt.
Det blir ett litet bröllop, precis i vår smak. Min familj. Daniels familj. Rebecka, Marcus och lille Elliot. Rebecka, som förevigat både vår graviditet och Alfred i sjalen vid havet, kommer vara fotograf. Hon ska också sjunga duett med mig. Min bror ställer upp som solist. Efter vigseln promenerar vi runt i bosjöklostera vackra park. Äter middag på deras restaurang. Lever lyckliga i alla våra dar.
Fast, inte tror jag att jag blir lycklig bara för att jag är gift. Jag har fått frågor om jag är nervös, om det känns stort, hur det är att vara ogift bara några dagar till osv. Svaret är - nej jag är inte nervös och det är inte så himla stort. Fint är det. Symboliskt. En vacker cermoni, som julafton typ. En fin tillställning med familjen. Ett löfte till Daniel. En juridisk trygghet. Men vi är redan bundna till varandra. Vi älskar varandra. Har ett gemensamt barn. Ett hus och lån. Ett liv tillsammans. Förutom vackra bilder och fina minnen blir största förändringen att jag skriver en ny signatur på jobbet efter semestern, tar nya passbilder, skapar nytt körkort osv. Sen lever vi precis lika lyckligt som hittills hoppas jag!
Igår var vi i kyrkan och träffade präst och Kantor. Pratade och gick igenom cermonin. Prästen antog att vi hade övat, att vi hade läst på och sett filmer eller nåt sånt. Att det skulle komma massor med folk och en toastmaster och kanske näbbar och tärnor. Vi visste knappt dag och tid, för att inte tala om vilken musik vi egentligen önskat. Två gånger slängde vi om ordningen på låtarna och strax innan vi sa hejdå fick kantorn byta utgångsmarch med hälsning "ta den du gillar, det blir bra vilket som".
Danne rusade iväg mitt i allt för att undsätta familjen som fick punka. Jag övade på sång med Rebecka och sen gick jag och hennes familj en runda i parken för att hitta bra fotografier. Det var inte något problem. Oavsett väder är bosjökloster som skapat för bröllop med sina stenväggar, valv, torn, rosor, alléer och utsikten över Ringsjön. Dessutom får vi bli fotade INNE I Skånes största ek. Det är en bröllopsbild värdig en skånsk jägmästare, inte sant?
