Som att spela monopol
Vissa föds, växer upp, lever och dör i samma by. Andra flyttar ut "i världen" för att se sig om och återvänder sedan till "sitt trygga näste". Ytterligare några flyttar sina bopålar för gott och skapar ett eget liv på en plats man valt själv. Vi tillhör numera den sista kategorin. Det känns fint, att välja sin plats på jorden. Samtidigt är det en speciell situation man hamnar i. Från den stund då fötterna bestiger det som ska kallas "hemma" gäller det att gräva där man står. Att likt en hund undersöka varje krypin för att lära känna dofterna. Att pinka revir. Göra platsen till sin. Eller att, som i Monopol, muta in gatorna man går på. Samla på platser att välkomnas till. Öppna dörrar och välkända hus. Det går inte att vara blyg och kura hemma. Lär känna grannarna. Hitta koderna. Bekanta dig med varje gata, genväg och smultronställe. Hitta favoritstråken. Skapa en identitet. Låt alla veta vem du är. Plötsligt är du inbodd. Dörrarna står öppna. Platsen är lika mycket din som deras!
Idag har vi brutit ny mark igen. Vi besökte kyrkis i Eds församlingsgård och kan därmed checka av källaren som en plats vi känner till. Dessutom har jag hunnit lära känna traktens mammor och barn lite till.
Det var mysigt, avslappnat och otvunget. Alfred kröp runt bland barnen och ville hellre ta i armar, hår, näsor eller pussad än att undersöka leksakerna. Fast, den där gula bananen var ju rätt kul ändå!
En stund var det stim och stoj i rummet. Sen, allteftersom barnen fann sin plats eller somnade i en famn, föll lugnet på.
Vi pratade och utbytte erfarenheter. Drack kaffe och åt smörgås. Barnen bytte leksaker. Bytte vuxna. Bytte nappar och pipmuggar och kanske ett och annat hårstrå. Det var fint att se dem tillsammans.
Alfred i Jennifers knä
Ikväll när jag for från kören passerade jag som vanligt kyrkan på väg hem. Jag tittade då mot församlingshemmet och tänkte förnöjt att där har vi varit. Dit kan vi åka igen. Ännu en dörr står öppen för oss och ännu en plats har vi ringat. Vi är lite lite närmare att bli riktigt bekanta med området. För mig inget det en känsla av ro. Det här är mitt hem. Här känner jag mig trygg.