Med stormsteg!
Så snabbt närmar sig det nya året och nästa steg i vår tillvaro. Idag har jag pratat med en dagisfröken i telefon. Inte bara en dagisfröken dock, utan Alfreds fröken!!! Om mindre än en månad kommer han hänga med kompisar och personal
på dagarna medan vi jobbar. Sjunga, leka, äta, sova. Jag inser ju att det blir fantastiskt. Varför är det då så läskigt? Hur blev han plötsligt så stor?
Jag kom såklart på noll smarta frågor när hon ringde utan mumlade något om att jag ville vara med mer än tre dagar och att han kommer gå 15 timmar per vecka sen men vi vet inte hur för pappan har inget schema...
Sen trillade tusen funderingar över mig när jag lagt på och jag använde livlinan "ring en vän" (eller messa) och bombarderade Jennifer som kom med smarta inpass. Därför måste jag nu fixa:
- namnlappar
- en till overall
- fler handskar och varma mössor
- fler nappar
- en hjälm uppenbarligen (skåningen i mig är mkt konfunderad!)
- gå igenom vad som ligger i vagnen om utifall att han vill sova där
Ombyten har vi nog massor av (tror jag, hoppas jag) och det andra löser sig säkert men det var tur att jag frågade ändå känner jag. Vi som frågade prästen hur man gifter sig typ dagen innan kunde absolut kommit till dagis utan en enda blöja och med en
väldigt hjälm-lös pojke!
Det ska bli spännande ändå med dagisstart. Skönt när de nya rutinerna är på plats. När vi vet om Daniel och jag hinner träffas på dagarna eller bara vinkar hej och hejdå på väg till och från jobb. När vi har kommit underfund med hur man hinner handla,
laga mat, städa och allt det där andra när inte en förälder är hemma på heltid. När jag och Alfred har en hel dag till att umgås och mysa 🤗 När nya sovrutiner, ätrutiner och bacillusker etablerats. Faktum är att lite ordning på sovningen kan behövas.
Nu har Alfie börjat vara vaken sent på kvällarna och hålla igång nattetid för att lugnt däcka i drygt 2 timmar på dagtid när vissa stackare är på jobbet. Oschysst tycker jag 😉
Så hör skönt kan man också ha det när mamma jobbar
Jag har gjort min näst sista dag innan semestern nu. Varit i fält hela förmiddagen och på kontoret efter lunch. Det var alldeles fantastiskt vackert utomhus och ena markägaren hade dessutom dragit en skoterled som jag kunde traska i medan jag traktplanerade.
Mycket uppskattat!
Kameran låg i bilen och jag var tvungen att stanna och ta lite fina bilder på väg mot nästa objekt.
Det hade kunnat vara en perfekt förmiddag men luftrören vill inte riktigt ge med sig, så just då hade jag svårt att njuta till fullo av utsikt och frisk luft. Istället jobbade tankarna med att minska kroppens automatiska ångestpåslag som följer den
höga ansträngningen och kampen om syret. "Det är som det brukar, ingenting händer, jag blir bara trött" osv. tills jag är tillbaka vid bilen. Skitskog var det dessutom så får jag kontraktet ska jag med glädje hugga bort den och får jag det
inte har någon annan betalat överpris 😜
Eftermiddagen blev lugn och jag var glad över att komma på så många mysiga lekar som stimulerade Alfred men där jag kunde vila. Titta i bilderbok. Måla med fingerfärg. Bada badkar. Gunga. En promenad med Dante fick vi också till och gullungen kramades,
gosade, pratade oavbrutet och pruttade med munnen. Gratis underhållning helt enkelt!
Nu är det tyst på ovanvåningen. Klockan kvart i nio bytte Daniel av mig vid nattningen. Då slog Alfred kullerbyttor i sängen. Håller tummarna för en lugn natt!