Lång söndag
Imorse när jag vaknade (föst fyra men sen tack och liv vid åtta) fick jag lite ångest över att halva helgen var avklarad. Tre dagars ledighet är såååå mycket mer än två men nu är lyxen slut. Lördagen sa bara poff och jag var rädd att söndagen skulle göra detsamma. Gårdagen avslutades som sagt med att Josefin framförde estradpoesi på stödgalan för ockupationen. Säkert, dynamiskt och fängslande. Publiken verkade nöjd trots regnväder.
Idag har jag och Alfred skjutsat Josse till bussen igen, men inte förrän vi fått några morgontimmar tillsammans. Vi har hunnit prata gamla minnen, gemensamma erfarenheter och framtidsdrömmar. Äta god frukost och promenera i skogen.
I Umeå cyklade vi ut i naturen och tände lägereld. Spelade munspel, sjöng och pratade. Det var på den tiden när all tid efter skolan kunde användas som man ville. När man bara hade sig själv att tänka på, och därför tänkte alldeles för mycket.
Det var en tid när vi båda var knäskadade, båda hade astma och ingen visste vad framtiden hade i beredskap. Nu är Josefin utbildad djurskötare. Jag är skogsinspektor, mamma, gift, husägare och matte. Samtalen avbryts av joller och gnäll. Det är okej. Det är livets gång!
Söndagen var annars vigd åt städning och gräsklippning. Jag tror inte vi städat sen innan skåneresan! Danne förberedde medan jag körde omvägar med sovande Alfred hem från bussen. Sen klippte vi gräs när Danne dammsög och torkade golv medan han körde med kant-trimmer. Det känns så skönt när allt är i ordning! Huset rent. Saker på sin plats. Gräsmattan grön och fin. Landet och rabatterna rensade. Faktum är att det gick riktigt snabbt. Jag fick till och med tid att sitta med nebulisatorn innan det var dags för eftermiddagsvila.
"Jag söver Alfred på sängen" sa jag till Danne (och tillade i huvudet "det blir skönt att vila en stund"). Alfred svarade med att hoppa i sängen, snurra runt, kasta med boken, jaga telefonen när jag bytte till talbok och i allmänhet inte sova. Jag gav upp försöket. Knöt honom vid bröstet istället. "Jag går en lång promenad och försöker sova". Alfred låg så nöjd vid bröstet. Tills han hörde ett barn "Hejhejhejhejhejheeeeej" tjoade han och blev arg när jag gick vidare. Sen dök han ner och låg blundande vid bröstet igen. Tills han hörde en traktor. "Bruuuum" tjoade han och blev arg när jag gick vidare. Sen vilade han sömnigt vid bröstet igen. Nu somnar han tänkte jag. Nu nu nu - neeeej. Ungen poppar upp och skattar glatt. Dyker ner igen. Nu nu nu - meeen. Ungen poppar upp och pekar vilt. Gubben i lådan tjohej! Inte längre så trött. Jag gav upp och gick hem. Han fick ju åtminstone vila. Sista biten sprang han själv och lekte med några grannbarn. Han var omåttligt pigg när vi nådde huset. Nu var vi hungriga.
Efter maten var klockan fortfarande inte fem. Lång söndag - toppen! Vi fick besök av Cheri, Thor och Adam. Vi drack kaffe och jagade småpojkar. De rusade runt i trädgården. Plockade leksaker. Plockade bär. Hade kul.
När de sprungit sig trötta (eller oss?) satte vi dem på ryggen och tog en promenad. Cheri och Thor fick prova en semestersjal. Pojkarna tycker om att sitta bredvid varandra på ryggen. Vi tycker om att prata. Ända fram till läggdags umgicks vi och sen somnade Alfred snabbt.
Jo jag hade gärna haft en helgdag kvar, men ganska utvilad hann jag ändå bli idag. Vilken tur!