Ett smakprov från Bröllopet
Vi är fortfarande i Skåne. Vi har det väldigt bra. Jag har tagit men massa fina bilder. MEN nu krånglar tekniken igen! Jag lyckas bara ladda upp några gå på bloggen via telefonen. Lyckas bara säkerhetskopiera en bråkdel på Flickr. Har dessutom inte haft internet på telefonen men det borde fyllas på idag (hoppas jag). Därför en lång och tråkig tystnad! Tänkte lägga ut ett litet smakprov från bröllopet nu så blir det förhoppningsvis riktiga inlägg snart igen.
I lördags gifte vi oss alltså, framför en liiiten församling bestående av närmaste familjen samt Rebeckas familj. Vi valde att göra det så. Hålla det väldigt litet och familjärt. Rebecka tog bilder och sjöng med mig. Min lillebror var solist. Alfred och Elliot fick lite sällskap av varandra. Det blev ett vackert om än okonventionellt bröllop.
Jag ägnade förmiddagen åt att plocka min egen brudbukett. Lönn, lind, hassel och avenbok samt lite trädgårdsväxter blev en ovanlig samling som passade bra till både klänning och personlighet. Kände en hektisk nervositet stiga upp genom kroppen medan jag pysslade. Ville att klockan skulle gå. Inte vara stilla. Sätta upp hår och byta om. Tiden gick väldigt långsamt.
Lillebror hade kommit redan kvällen innan. Nu underhöll han både mig och Alfred medan han sjöng upp inför sitt solo. Det är alltid mycket musik när Joakim är på besök. Mycket uppskattat!
Jag letade upp en liten ask till ringarna och målade den så att även den blev ett personligt minne. Vi använder våra förlovningsringar igen. Inte för att vi inte har råd med nya utan för att vi inte är så förtjusta i smycken. En ring räcker gott och väl!
Jag sydde band i Alfreds mössa och han blev en riktig liten Alfred-dräng! Joakim strök sin och Daniels skjorta.
Vid tolv samlades alla gäster hos mamma och pappa. Vi åt gulaschsoppa och minglade lite. Alfred och Elliot fick på sig finkläderna.
Strax innan två var vi ett gäng som åkte till kyrkan för att förbereda sång och cermoni. Rebecka passade på att ta lite bilder på mig, och japp, min brudklänning är bak och fram. Det satt ingen lapp i och jag är ju liksom inte så van vid att klä på mig inför bröllop. Det löste sig innan vigseln åtminstone!
Det blev ett fint bröllop. Sång med känsla och mening. En personlig och trevlig präst som berömde min personliga bukett. Ärliga och äkta JA från oss båda. Tårar i publiken. Pappa, moster och Daniels familj grät när min lillebror sjöng sången han skrivit till oss. Mamma skrattade så hon grät en stund senare. Alfred blev nämligen lite gnällig och sprang till mig. Han fick komma upp i famnen och letade genast bröst. Jag försökte distrahera men kände att han stal uppmärksamheten lite. Äh, va sjutton, vi är bland vänner och familj tänkte jag och pillade fram bröstet. Prästen tappade ansiktet en liten stund men samlade sig snabbt igen. "Vill ni ta en paus? Blir det jobbigt för dig?" "Nä fortsätt du, jag är van". "Åh det är baaaara syrran som kan göra sådär" sa min lillebror i kyrkbänken. Det blev nog ett minnesvärt bröllop för alla inblandade ;-).
Efter vigseln minglade vi i ösregnet. Inte helt enligt planerna. Tog lite bilder med paraply och trött bebis på ryggen. Fick sen en god middag uppdukad i restaurangen.
Småttingarna fick egen mat och åt med god aptit, men hann förstås bli både trötta och otåliga under middagens gång. Vi sprang i korridoren, myste i sjalen och ammade mellan varven.
Efter middagen hade det klarnat upp och slutat regna. Vi passade på att ta massvis med familjebilder och fortsatte sen med fotografering av mig och Danne i en timme efter att de andra åkt hem (i det här inlägget är det bara mina "back-stage" bilder och inte Rebeckas mer genomtänkta).
Innan vi åkte hem fotade jag Rebecka, Marcus och lille Elliot också.
Ett mer gediget inlägg kommer när jag fått alla vackra bilder från suveränt duktiga Rebecka som tog sitt fotograf-uppdrag på största allvar och tog över 1000 kort under dagen.
fina foton!