Ett år senare
För exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur en dag med en sjuveckors bebis kunde se ut. Jag inser att vi faktiskt gör lite samma saker nu ett år senare. Promenerar med bärdon, dansar i köket, ammar, badar, träffar folk, myser, läser och fixar saker i huset tillsammans. Att Alfred fortfarande är pigg, glad och enormt kommunikativ.
Fast nu förväntar sig omgivningen att han ska vara ett yrväder. Det stämmer! Att han ska vara mer självständig. Det stämmer litegrann. Att han ska ha slutat amma, sova i egen säng och äta på tallrik. Det stämmer inte och så får det vara! Hela dagarna tränar denna lilla ettåring på livet och jag försöker lära honom allt möjligt roligt. Sånger och ramsor, att rita och pussla, att klättra och utforska.
Samtidigt är både jag och Daniel bekväma och kämpar sällan i motvind. "Äh, egen säng, det blev jobbigt, han sover så bra i vår" (och det är ju så myyyyysigt!). "Amningen, jo den ska vi lägga ner nångång om det inte löst sig själv innan (och det är ju så myyyysigt) "Tallriken, den åker ju bara i golvet, han kan väl äta med händerna direkt från bordet?" (och det är ju så .... eh ... kladdigt??? äh strunt samma).
Ett år har alltså gått sedan jag tog med en blåögd liten spädis till Skåne och satte honom vid en trädstam i skogen. Fortfarande förundras jag varje dag över hur han utvecklas! Nu har det börjat hända saker på hans "initiativ". Fet blir så tydligt att han börjar kunna lägga ihop saker till slutledningar, förstå varför vi gör något och försöka härma en hel sekvens, lyssna på vad vi säger och ge en tydlig respons.
Här är några saker vi förundrats över senaste veckorna:
- Från att ha pottvägrat ett tag har Alfred nu självmant börja sätta sig på pottan, peka ut en bok och kissa på kommando. Ja, är han bara kissnödig så kan jag säga "kissa Alfie". Då tittar han ner och kissar. Ber jag honom bajsa trycker han på om han är nördig och ofta funkar det. Även med pappa kissar och bajsar han på pottan nu. Och i blöjan. Trots att vi alltså inte "tränat" med honom sedan jag börjsde jobba i april. Häftigt!
- Alfred ber om att få läsa. Han hämtar böcker, ibland även attribut (mjukis-kråkan om vi läser mamma mu) och kryper upp i knäet. Sen är han med och bläddrar, pekar, tickse som klockan, härmar alla djuren osv. Han har tydliga favoriter och vet vad han vill.
- Alfred har självmant börjat äta med sked och gaffel. Han har haft den som "bangare" ett tag men vi har sällan matat honom utan låtit honom äta med fingrarna. Nu tog han plötsligt själv initiativet och började lägga maten på skeden och stoppa den i munnen. Gaffeln är ännu lättare för då kan han spetsa maten som sen sitter kvar in i munnen. Idag åt han pannkaka med god aptit!
- I bilen, om Alfred är trött och gnällig, kan jag säga "var är nappen Alfred, ta nappen och vila nu". Då letar han oftast fram den och stoppar den i munnen. Eller så säger han näääää och vill inte ;-) Det är tydligt ändå att han förstår precis. Överlag kan man ofta be honom göra saker och han lyder (om han har lust).
Allt som allt är det en härlig livsglad liten krabat vi har här hemma. Som älskar att vara utomhus. Älskar att gosa och mysa. Som dansar och sjunger, pratar och skrattar. Som smittar av sig av all sin värme och energi. Älskade älskade unge!
Han växer så det knakar och imorgon ska han på nästa invägning. Det blir spännande att se om vikten tagit fart så som vi tror nu :-)
