sara.amsby.blogg.se

Släkten är värst, heter en film jag inte sett. Jag skulle dock å det starkaste vilja opponera mig mot uttalandet. Min släkt är så himla bra =). Den här påsken har jag dessutom fått umgås med både delar av den medfödda och bonusfamiljen (dvs Dannes föräldrar, syster och systerson). 

 

På långfredagen tog Dante och jag en tur till Backe. Vädret var strålande, vägarna tomma, radioprogrammen bra och vi båda på gott humör. Ledighet på en solig vardag, kan man bli annat än glad? De flesta som läser bloggen har sett glimtar av stugan förr, men har jag berättat hur den kommit till familjen? Egentligen är det min moster (Kerstin) och hennes man (Ernst) som har bäst koll på bakgrunden (tillika äger huset) men jag kan dra en kortversion. 

 

Backe har varit ett litet torp med odlingsplätt och skog. På våran (eh, okej Kerstins) mark låg det ett till hus som brann ner under början av 1900-talet. På torpet bodde min morfars mamma Frida Svensson (född Nolén), hennes man Emmanuel (Manne) Svensson, min morfar (Lars) och hans halvbror (Zakris). Morfars pappa var en tillfällig förbindelse som Frida hade innan hon gifte sig med Manne men morfar adopterades av Manne. Till gården kom även Gunhild, en flicka som blev hemlös när gården intill brann ner. När mamma och moster var små bodde Frida och Manne själva på torpet. De odlade potatis och grönsaker på det som nu är en gles björkskog och hade lite djur. Kerstin har en fin flygbild från den tiden hängande på väggen. På äldre dagar flyttade de in till Backe by och Mannes son Zakris ärvde torpet. Han och hans familj hade dock etablerat sig på Frösön i Östersund så stugan användes inte så mycket. Kring år 2000 fick min Kerstin därför frågan om att köpa ut stället billigt och hon nappade. Mamma var skeptiskt till idén om en stuga så långt bort. Kerstin bor ju i Nacka och har fullt upp med jobb, barn, barnbarn och fritid, men hon såg potentialen och började renovera. Taket lyftes så att en beboelig ovanvåning kom till. Vatten och el drogs in (eller sågs över, vet inte riktigt vilket) och rummen renoverades. Nu står där möbler och minnen från samtliga led i de äldre generationerna på både Kerstins och Ernst sida. Sakta men säkert har små detaljer fallit på plats och mamma motbevisades. Inte bara Kerstin och Ernst, utan barn och barnbarn åker till torpet Åsen i Backe för att pusta ut efter en stressig vardag. Så räddades alltså ett fint stycke historia från förfall!

 

Mysig torpkänsla inomhus

Dante och jag stannade bara några timmar i Backe den här gången. Vi drack kaffe på den soliga terassen, gick två promenader med Kerstin och pudlarna, lekte med pudlarnas leksaker (såklart roligare än de vi har hemma) och åt en god lunch. Sen begav vi oss hemåt igen för att orda babyskydd och mysa i vårt eget fina hus en stund. 

 

Lördag och söndag spenderades i Sundsvall hos Dannes familj. Två lugna dagar blev det, med stadspromenader, tidningsläsande i mjuka fåtöljer, god mat, spel vid köksbordet och lite shopping. På senare tid har vi nämligen nästan alltid åkt inom Ikea ”när vi ändå är i Sundsvall”. Lika slut i huvudet blir vi var gång. Lika glada att få återvända till landsbygden. Dock fixas en och annan detalj till hemmet och det är ju inte fel. Nya skruvar till spjälsängen och en kontorsstol i trä till Dannes skrivhörna blev det den här gången. Sen stannade vi till på en loppis i tre våningar (ikea and loppis makes our home!) för att slutligen ta en picknick i Västanåfallens naturreservat. Balansen återställd! Den kvällen var luftrören faktiskt lite bättre igen. Kanske fungerar strategin med vila bättre än dubbla doser medicin? Bra i så fall!

 

Nu ska jag gå en Dante-promenad. Därefter är vårt ”mission” att röja ut övervåningen inför snickarnas ankomst, packa min Berlin-väska, grilla på altanen och förhoppningsvis få in någon slags träning som min allt mer gravida kropp mår bra av.