Ulvön
Det trillade visst in ett inlägg om helgen innan jag fick till Ulvö-inlägget. Det är så svårt att sammanfatta två långa och spännande dagar direkt efter man kommit hem, men nu gör jag ett försök.
Minns ni att jag var på Skogs-Nolia i Umeå i somras? Där träffade jag en markägare som länge varit medlem i Norra men aldrig använt oss. Nu var hon trött på att andra bolag börjat få monopol på ön, och behandlade markägarna därefter. Stora maskiner, skador som inte reparerades och pengar som verkade ha försvunnit innan de, efter lite tjat, dök upp igen. Därför var hon glad när min över-chef Stefan glatt svarade att vi självklart kommer ut till Ulvön om någon vill ha oss där. Han ropade på mig och menade att jag skulle vara rätt inspektor, trots att det var lite utanför mitt område. Det visade sig stämma väldigt bra. Dottern i familjen (Therese) har jag nämligen pluggat ett par kurser med, och både hon och hennes mamma har precis samma inställning till skog som jag. Skogen bör skötas enligt uppsatta mål, så att all skogsvård betalas av nettoinbringande åtgärder och så att markägaren får pengar över. Samtidigt ska naturhänsyn tas på varje objekt och skog ska lämnas på biotoper samt (av naturliga skäl) på tekniska impediment (dvs där det är omöjligt eller oekonomiskt att avverka).
På tisdagen hade jag alltså packat väskan för övernattning, långdagar i skogen, kontrakt och information. Det går inte i en handvändning att ta sig ut så det var lika bra att göra det ordentligt. Vi lyckades tajma det så att Therese också var där de dagarna och det var en bonus! Det är inte varje dag man har en skogskunnig kompis med sig som diskussionskompanjon =). Klockan tolv kom vi ut i skogen, efter en fika och lite prat. Prognosen sa regn men det brydde sig solen inte om, den lyste så fint hela dagen.
Jag hade, efter en titt på kartorna, varit lite orolig för att hela fastigheten skulle vara brant, stenig och med gammal svåråtkomlig skog. Det var fel! Jag tror inte jag sett så bördig mark sedan senate besöket i Skåne. Gammal grov granskog växte på örtrika marker.
Sluttningar avlöstes av platåer, skog gick över åker och sjö och barrträden blandades med asp, al, sälg och björk.
Ibland fick vi klättra över hällmarker, andra gånger runda bäckar och våtmarker, men i regel var det här en mycket bättre produktionsskog än många av de jag ser på fastlandet. Det var bara det att den inte producerade så bra överallt längre. De senaste åren hade skogsskötseln mest handlat om att hämta vindfällen, något som är dyrt även på land och orimligt mycket besvär på en ö. Det var helt enkelt en fastifhet med förbättringspotential!
När klockan blivit fem hade vi hunnit runt det mesta. Sista beståndet låg på gammal sjöbotten. Där var granarna över 30m höga, säkert 40cm i diameter och växte tätt, tätt, tätt. Jag tog några kort på den sjunkande solen.
Sen traskade vi tillbaka och fick älgfärsbiffar till middag och skogshallon till efterrätt. Vi tog en skogsrunda till på kvällen och sen stekte vi gula kantareller vi hittat i skogen och åt toast till kvällsmat. På natten sov jag i deras härbre på gården. Det äldsta hemmanet på Ulvön. Jag sov som klubbad efter 2 mils skogspromenad. Har jag sagt att jag blir bortskämd på jobbet?
Andra dagen kom regnet. Vi blev skjutsade till södra ön av en fiskare i galonregnställ, skäggstubb och väderbitet ansikte (fast han hade tydligen blivit yrkesfiskare först på gamla dar, även om han såg ut att vara född till det). Efter fem timmar skulle han hämta oss igen. Gott om tid! Trodde vi... Ända tills vi balanserade fram över stenskravel längs öns ena sida och klockan bara blev mer och mer. Kommer vi aldrig framåt?
Vi bestämde oss för att gena när vi nått mitten av ön och traskade på med långa steg genom f.d. fäboängar, gammal granskog, yngre blandskog och slutligen ett stort vindfällt område. Vid det laget hällde regnet ner och vi stretade på för att hitta en stig. Konstigt nog var humöret fortfarande på topp. Skogen var full av svamp och alldeles lagom varierande. Stigen tillbaka gick genom en enorm nyckelbiotop som konstigt nog såg ut som helt vanlig, lite äldre, skog med mycket vindfällen. Vi konstaterade att den nog blivit gjord i en hast, efter att Högland slutavverkningsanmält större delen av ön trots att de bara skulle hämta vindfällen. Tänk vad lathet och slarv kan leda till! Nyckelbiotopen stäckte sig över större delen av skiftet och plötsligt stod vi vid bryggan igen, en halvtimme innan utsatt tid. Så kan det gå. Vi åt nötter och drack vatten tills båten plötsligt dök upp, mycket tidigare än vi bestämt. Fiskaren hade anat att vi ville hem. Ja, mer än så faktiskt. Han hade satt på kaffe och te-vatten och dukat upp fika i den lilla hamnstugan. Så gick den sista timmen tills färjan skulle gå igen, i ett fint kök som en gång varit förstugan till en ladugård.
Sammanfattningsvis - bra markägarmöte! Jag hoppas att vi får till ett kontrakt nu så att jag får komma igen och sköta deras skog.