Urkult
Det var en gång en värld - en magisk värld - där alla levde sin egen dröm. Där lyste träden gröna och rosa, och under kronorna lekte vuxna och barn tillsammans. De jonglerade, gick på lina och stod på händer. De spelade instrument och dansade som om ingenting annat fanns än tonerna och himlen och jorden under deras fötter. De kurade tillsammans i hängmattor mellan vita björkstammar. Det var en gång en värld - en magisk värld - där alla var vänner, även de som aldrig möts, och där män i klänning pratade med hen i stickad tröja och där alla åt ekologisk mat. Det var en gång en värld - en magisk värld - som levde tre dagar om året. Urkult hette den.
Alltså, jag är lite kär i urkult just nu. Uppfylld av samtal och lek. Det känns så knasigt, fnissigt och samtidigt alldeles självklart att umgås i en miljö där den enda regeln verkar vara kärlek. Det första som mötte mig och Lova när vi kom in var två öppna armar och en stor kram från en kille vi träffat två dagar förra året och därefter bara haft sporadisk kontakt med på facebook. Det kändes som om vi varit ett gäng hela livet. I tre dagar levde vi sedan i en värld av vackert handarbetade koftor, rastaflätor, vanliga flätor, färgade hår, lockiga hår, klänningar på killar och tjejer och allt däremellan, ansiktsmålningar, kamp mot fattigdom, kamp mot miljöproblem, kamp mot våld och hat och orättvisor, veganmat, ekologisk mat, folkmusik, afrikans musik, kulturmöten, dans, lekande barn, lekande vuxna... jag kan fortsätta hur länge som helst, men eftersom det blir lika tråkigt att läsa om det som det var härligt att uppleva är det bäst att låta er fantasi få flöda istället. Snälla, låt den göra det! Se framför er ett publikhav i en gräsklädd gryta och brinnande eldar i mitten. Tänk människor i alla färger och varelser ni aldrig sett förr som dansade och spelade musik. Tänk lampor och flaggor i träden, vita kåtor med mat och mötesplatser, små vagnar i trä och en naturlekplats för alla som var nyktra. Mitt i den sagovärlden möttes vår lilla grupp. Nere i grytan, ackompanjerade av en salig blandning av musik, tränade vi akrobatik med alla som ville vara med. Vi pausade bara ibland för att äta falafel eller linsgryta eller nötter, titta på lite människor och en gång för att dansa lindy-hopp. Jag hade mycket träningsvärk efter de dagarna, men det var det såååå värt! Urkult var en tradition redan efter första besöket. Jag hoppas att det är en festival som kommer leva vidare länge!
