sara.amsby.blogg.se

Svar från dagboken: Hej Sara. Du är inte ensam om det här problemet. Det räcker att googla på ordet prestationsångest för att hitta berättelser om utmattning, äckel, självförakt och uppgivenhet. Det hänger oftast ihop med en självkänslan baserad på vad du gör, inte vem du är. Det kan leda till känslor av otillräcklighet, överväldigande och en vilja att fly. Ibland kan det räcka att byta livssituation men ofta är det du själv som sätter för höga krav, och då är det dig själv du måste förändra. Jag föreslår att du skriver ner vad du är mest orolig för, så tar vi en sak i taget därefter.

 

Kära dagbok: Tack för ditt snabba svar (utan vårdköer osv.). Jag tror att jag egentligen har en väldigt god självkänsla, men jag är medveten om att jag är prestationsinriktad och rädslan för att göra fel kan få mig att tappa greppet om världen. Just nu måste jag framförallt lära mig slappna av på mitt nya jobb. Ibland fungerar det och då är det världens roligaste arbete. Andra dagar är jag rädd för att misslyckas, och då är jag en dålig arbetskamrat och en ineffektiv medarbetare. Det här är det som jag ängslas mest för (utan inbördes ordning):

 

1. Att göra uppskattningar av skogsbestånden (volym, sortiment, värden, åtgärdsförslag osv). Det kan ju bli fel!

2. Att inte hinna/lyckas skriva många och stora avtal som behövs för att hålla maskinen igång.

3. Att prioritera fel/lägga tid på fel saker.

4. Att begå lagbrott eftersom jag missat någon viktig detalj.

5. Att ta ekonomiska beslut på felaktiga grunder så att markägaren eller organisationen drabbas.

6. Att vara besvärlig (fråga för mycket eller vara tjatig, gnällig, efterhängsen).

7. Att missbruka ett förtroende (jobba för lite) eller göra arbetsgivaren besviken (sabba ett avtal som borde gått i hamn).

 

Svar från dagboken: Hej igen Sara. Det är jättebra att du är så medveten om vad som stressar dig. Det verkar som att du innerst inne förstår att det inte är ditt ansvar att få organisationen att fungera, men att du inte riktigt vågar lita på den känslan förrän någon annan bekräftar den. Jag ska börja ge mina synpunter på din lista, men det är därefter viktigt att du börjar ta ansvar för dig själv och dina rättigheter. Därför ska jag avsluta med några saker som du får reflektera över. 

 

Listan:

 

<3 Det kommer bli fel när du gör dina uppskattningar. Det är uppskattningens natur! Det blir fel när alla uppskattar, och även om dina fel är större nu i början bidrar du med det lilla du kan ge just nu. Alla har rätt att vara nya på jobbet.

<3 Du kommer varken hinna mer eller få skriva mer avtal om du stressar. Ta en sak i taget och arbeta fokuserat. Vad du är tror är du inte ensam ansvarig för hålla maskinen maskinen rullande. Dessutom: det är ju precis det du gör, i alla dina arbetsmoment - håller maskinerna igång. Bara med olika tidshorisont.

<3 Lagen må vara entydig, men världen är inte svart och vit. Ta moget övervägda beslut. Var redo för misstag. Låt folk bli arga men ta strid för dig själv. Du kan inte vänta dig att andra gör det.

<3 Du har många år på Norra framför dig och du kommer göra rätt oftare än fel. Lita på att du kommer skapa din egen buffert. Du är inte på jorden för att straffa dig själv - du måste vara din egen försvarare.

<3 Din enda förpliktelse är att göra det bästa möjliga av dagarna i skogen. Njuter inte du kommer ingen annan göra det åt dig!

Nu vill jag att du tittar på några bilder, kanske skriver ut dem så att du har dem till hands. De är dina påminnelser om att inte pressa dig hårdare än nödvändigt och aldrig lägga orden i munnen på din omgivning. Minns att fram tills du får barn är den enda du måste försvara dig själv, och den enda som är heltidsanställd för det uppdraget är du!

 

 

 

Ps. Japp jag har skrivit allt själv och ja, en vacker dag kanske jag ska diskutera det här med personlighetsklyvning med dagboken. Men betänk fördelarna framför att gå till en psykolog. Ingen väntetid, ingen kostnad, ingen som kan förebrå mig för mina tankar. Och det där med att inte peppa sig själv? Vaddå - dagboken räknas väl som en egen individ och räknas därmed inte, eller?? Dessutom var inte det här pepping. Det var seriös konsultation.

 

Ps. 2. Bilderna är lånade och den med pojken och hunden kommer från den här undebara sidan: http://petapixel.com/2014/01/18/russian-mother-takes-magical-portraits-two-boys-animal-friends/

Ds.