Pax för tystnad
I några dagar har jag lyssnat på Vi-poddens avsnitt om tystnad med Per Naroskin och Rebecka Tudor. Jag tycker om Vi-podden, även om den kan bli tjatig ibland. Den får mig att tänka. Det här avsnittet var särskilt bra.
Jag är ingen tyst person. Långt ifrån! Det finns så mycket att säga och jag använder gärna många, långa och vackra ord. För ord är fina tycker jag. Men ibland önskar jag att jag bara kunde hålla tyst och lyssna. Ta ett steg tillbaka. Tystnad kan också vara talande. På gott och ont.
I podden kom det upp flera vinklar på tystnaden.
- Att vara tyst är att låta andra tala och hitta sina egna svar. Det är också att hitta sig själv, ett lugn och kanske Gud? Tystnaden kan vara fin och trygg.
- Att vara tyst kan kännas skrämmande, som att slänga sig ut i vatten innan man upptäckt att man flyter. Efter den första kallsupen går det att vila i tystnaden.
- Tystnad är en statussymbol. Den som är tyst avslöjar inget om sig själv. Den kan tänka som den vill om pratmakarens pladder och det kan frambringa osäkerhet. Att tala är silver men att tiga är guld. I Sverige värderar vi förmågan att hålla mun högt!
- Tystnad kan vara en härskarteknik. En sårad mammas demonstrativt korta och innehållslösa svar. "Ah, jaha, mm det kan jag tro..." "... nej tänk inte på mig *tystnad*". Obehaglig och olidlig tystnad!
Programmet handlade mycket om hur vi omger oss av ljud och går med hörlurar i öronen, pluggar med tv/radio i bakgrunden, har ett soundtrack till varje känsla. Om behovet av pausen som får tankarna att surra. Jag kände mig träffad. Vet så väl om att den tankeverksamhet som sätter igång när jag i tystnad traskar över en (oändlig) myr under sommarens inventering aldrig uppstår i vardagen. Vet att det finns fantasi kvar där inne om jag lät bli att fundera över läxor, jobb, middag, tvättider, andra tider, framtid, dåtid, illustration osv. hela tiden.
Rebecka Tudor berättade att de, på konfirmationslägren hon leder, har en tyst stund på 20 minuter som de döpt till pax-tid. Jag vill också ha pax-tid! Jag ska se om det fungerar att införa det 1-2ggr i veckan, som ett träningspass eller något. Eftersom enda kriteriet är tystnad kan jag gå en promenad, sitta stilla och meditera, ligga på gräsmattan, rita, springa eller diska under den tiden. Bara inte läsa, lyssna på radio eller musik eller talbok, prata med folk eller annat som pressar in information i mitt huvud. Jag tror inte på tvingande rutiner, men vissa saker är värda ett försök. Vad tror ni?
Bild från i söndags när jag satt och ritade/pluggade på ett mysigt bokcafé inne i stan. Gav mersmak!!!
