sara.amsby.blogg.se

"Hon färglägger tider han bara sett i svartvitt"

Så stod det i en artikel i Tidningen-Vi, om vänskapen mellan en ung man och en 42 år gammal kvinna. En ovanlig relation numera, när de flesta bara umgås med jämnåriga. Jag läste artikeln och tänkte med värme på mina äldre vänner. På Bernt som bjuder mig till sin stuga där vi äter gott, ror på sjön och plockar skogens skatter medan han citerar kända diktare och berättar om spännande äventyr. På Björn i Kvikkjokk som vet vilka stenar månen är byggd av och hur stjärnorna vandrar, som kan bydgens historia och aldrig glömmer ett namn. På mormor, min idol som aldrig slutar skapa sitt liv precis så som hon vill ha det. Och såklart på alla underbara stickerskor!

Igår var jag på stick-café här i Umeå. Jag gick dit glad och förväntansfull. Två timmar senare svävade jag hem. Det är något nästan magiskt med att sitta och handarbeta i ett rum fullt med damer i alla åldrar, former och slag. Jag bubblade med två energispridande damer. Färger, mönster, musikaler, hårdrocks-pub i Prag, bröstcancerfonden, ja vad pratade vi inte om egentligen? Tänk, de här kvinnorna har hunnit med så mycket i sitt liv att de aldrig behöver tystna. Ändå vet de värdet i en stund av eftertanke. En stund då jag kan slå mig till ro och betrakta den brokiga samlingen. Vackra är de. Stolta hållningar, välfriserat hår, egenhändigt komponerade koftor och sjalar. Hantverk som liksom bärarna vuxit fram långsamt, genom slit och omstarter, tills de blivit något alldeles extra, något unikt! Tänk, en gång blir jag som dem. Det gör mig glad! Innan jag gick var jag tvungen att gå fram till en kvinna och säga "Jag har tittat på dig, jag tycker du är så vacker." Sen skyndade jag ut med hettande kinder, men hon tackade glatt, överraskat, kanske lite rörd. Får man säga så? Det var ju sant!

Jag ville bara dela med mig av den känslan. Glädjen i att umgås över generationsgränserna. Det kan jag varmt rekommendera.