Pippi på pippifåglar :-)
"Amazing what internet can do!" var ornitologen Titus kommentar när två svenskor plötsligt knackade på dörren till hans kontor klockan sju en tisdagmorgon. Ja, sannerligen fantastiskt! Lite googlande på "bird ringing Kenya" och en liten notis på Kenyas nationalmuseums hemsida om att ringmärkning ofta genomförs i museets trädgård på tisdagsmornar. Uppstigning före soluppgången och hoppas, hoppas att det blir ringmärkning just idag! Och säga vad man vill om hudfärg och särbehandling, men just idag var vi i alla fall glada att våra bleka nyllen ger oss fripassage förbi vaksamma vakter och in bakom låsta dörrar. Där stod vi alltså, i källaren till Kenyas nationalmuseum, i ett litet kontor med, skulle det snart visa sig, världens trevligaste kille. Vilken lyckträff! Snart hade vi blivit presenterade för hela ornitologiska institutionen. Gäster från Sverige minsann, det är ju inte varje dag! Vi blev guidade i institutionens arkiv bland tusentals uppstoppade fåglar, där vi diskuterade olika arter i de stickande ångorna från malkulor och cancerframkallande bensen. Att förvara organiskt material i tropiskt klimat är något av en utmaning som kräver en hel del hälsovådliga kemikalier. I denna ogästvänliga miljö har guideboksförfattare som Terry Stevenson suttit dag ut och dag in för att beskriva Kenyas omkring 1100 fågelarter. En sådan insats kräver helt klart ett enormt engagemang!
Vid näten i trädgården sammanstrålade vi med Nairobi Bird Ringing Club, en liten grupp forskare och andra "lärlingar" som varje tisdag övar sig i ringmärkning under ledning av Titus. Det blev en helt underbar förmiddag, där vi verkligen insåg att gemensamma intressen kan förena människor långt över nationsgränser, oavsett stora kulturskillnader. Jag kunde lika gärna varit ute i Umedeltat och ringmärkt med Västerbottens ornitologiska förening. Samma språk, samma rutiner. Men så mycket lättare det är att plocka fåglar ur näten när man inte har stelfrusna fingrar! Under några timmar glömde jag helt bort att vi inte hunnit äta frukost. Ur näten plockade vi ett 40-tal fåglar av arterna Common Bulbul, Bronze Mannikin, Streaky Seedeater, Redbilled Firefinch, Olive Thrush, Eastern Honeybird, Singing Cisticola, Variable Sunbird och ett antal olika vävararter. Och så höjdpunkten, en Cinnamon-chested Bee-eater. Vilken skatt! Vi diskuterade morfologi och jag fick komplimanger för att jag efter bara några månader hade sådan koll på de kenyanska arterna. Kände mig rätt stolt, och glad över att mitt nya intresse så snabbt har lett till nya bekantskaper så långt hemifrån. Jag hoppas att jag tack vare detta får tillfälle att åka tillbaka till Kenya och återigen få hjälpa till med naturvårdsarbetet bakom kulisserna i detta safari- och fågelskådarparadis.
På onsdagsmorgonen deltog vi i en av de äldsta fågelskådartraditionerna i Östafrika, nämligen Fleur Ng'wenos fågelpromenad som har ägt rum i Nairobi varje onsdagsmorgon sedan 1971! Fleur, som ursprungligen är från Frankrike, har bott större delen av sitt liv i Kenya och är välkänd i fågelskådarkretsar världen över tack vare sitt arbete med folkbildning samt med att kartlägga och beskriva Kenyas viktigaste fågelhabitat. Dessutom är hon en fantastisk personlighet! Trots sin höga ålder är det inget fel på vare sig syn eller hörsel och hon är ett levande uppslagsverk med många intressanta historier att berätta. Hennes onsdagsturer lockar en stor grupp människor varje vecka, allt från forskare och blivande guider till hängivna stadsbor och lagom förvirrade turister. Det blev en helt underbar förmiddag där många erfarenheter utbyttes, och vi hade dessutom turen att se många intressanta beteenden. Bland annat kunde vi från första parkett betrakta när de halvvuxna ungarna av två olika parasiterande arter (Klaas's Cuckoo och Eastern Honeybird) blev matade av sina värdföräldrar (Variable Sunbird respektive Mountain White-eye). Men det bästa av allt var helt klart att få träffa Fleur, som trots att hon under sitt långa liv upplevt mer än de flesta människor, ändå var den i gruppen som förundrades mest över allt vi fick se.
Så, tänker du, ni har alltså bara tittat på fåglar i Nairobi. Nej, inte bara! Vi har besökt ICRAF (World Agroforestry Organization) och fått se hur våra prover ska analyseras. Häftigt, matnyttigt och "tack och lov för att vi slipper sitta med det tålamodsprövande pilljobbet"! Vi har ätit gott etiopiskt med en ny bekantskap från Danmark. Vi har traskat runt i ett arboretum och slappat i en soffa på hotellet. Imorgon ska vi turista på vanligt sätt på Elephant orphanage, Giraffe Park och Karen Blixten museum. Det blir nog också häftigt. Dock är det, som vi sagt förr, ofta oväntade upplevelser och starka personligheter som sätter djupast spår under en resa. Mötet med fåglar och skådare faller onekligen under de kategorierna och förtjänar därmed sitt utrymme i det här brevet. Till helgen samlar vi på oss fler historier. Vi väntar med spänning! :-)
Ps, ursäkta kvalitén på bilderna. snart kommer jag hem och kan lägga upp kamerakort igen. Tycker ändå iPadbildet är bättre än inga alls... Ds.
