Det finns hopp!
1 oktober
Nu är vi i Nairobi, sista veckan innan hemfärd. Här hade vi planerat att bo på Milimani Backpackers, ett vandrarhem där jag verkligen kände mig hemma förra gången jag var här. Nu har de flyttat men vi höll tummarna för samma standard och myskänsla som jag upplevde 2011.
BESVIKELSE! Stället var tråkigt, personalen sur, maten dyr och smaklös. Jag ägnade flera timmar den kvällen åt att leta upp ett nytt ställe.
Och jag hittade ett litet paradis! Upper Hill Campsite. Ett backpacker-hostel i en stor och lummig trädgård. Målningar på väggarna, campingplatser bland trädkronorna, mysig lounge att "hänga i" (igår kväll blev det scrabbel med en britt och en amerikan). Dessutom har jag hittat en studsmatta på gården. Och inte bara det. Jag har faktiskt kunnat hoppa på den, trots opererat knä. Det kändes som en otrolig vinst! Stämningen är toppen just nu helt enkelt.
Till råga på allt visade det sig att Nairobi är en otroligt vacker stad. En stad som rymmer inte mindre än två skogar, ett arboretum, en jättestor park och en nationalpark. Därutöver blommande träd längs alla gator, villor i kolonial stil och riktigt vettiga vägar. Åtminstone om man rör sig i rätt områden, och det tänker vi göra. Vi har inget behov av att se "slummen" just för tillfället. Vi har massor av planer för trevligare utflyktsmål både i och utanför huvudstaden. Vi ska ha en härlig sista vecka!
Summa summarum, vi bor i Edens Lustgård, i en modern stad full med saker att göra och har en vecka på oss att hinna med allt. Det blir fulla, roliga dagar framöver. Det är jag säker på! Så hoppas vi att plånboken och kroppen pallar trycket. Snart är vi i Sverige igen :-)
Ps, jag och Anna ska snart skriva ihop lite om våra roliga äventyr "bakom kulisserna" här i Nairobi. Det finns så mycket mer än turistattraktioner här! Det kanske kommer upp imorgon. Vi får se. Ds.