Professor Sara?

För en dryg vecka sedan blev min extrapappa professor. Vi fick vara med på en väldigt fin tillställning när han och tolv kollegor blev installerade vid universitetet. När han tog emot sitt diplom av rektorn tänkte jag att kanske, kanske står jag där en dag.
Det är inte lätt att veta hur framtiden kommer se ut. jag har velat bli astronom, dagisfröken, äldrevårdare, lärare, delfinskötare och författare innan jag hittade fram till jägmästarutbildningen. Att jag hamnade i skogsbranshen var alltså långt ifrån självklart och jag har frågat mig själv om det här verkligen är rätt mååånga gånger. Nog för att utbildningen är fantastisk och klasskompisarna ännu bättre. Nog för att jag suger i mig all kunskap om naturen och sommarjobben överträffar allt jag kunnat drömma om. Men vill jag verkligen jobba i skogssektorn? Det är trots allt en stor industri som gör förskräckliga saker med miljön, och jag kommer vara en kuggei maskineriet utan mycket att säga till om. Jag har valt att lita på att jag hamnar på rätt plats och får göra rätt för mig här i världen, på ett sätt eller ett annat. Så för några dagar sedan ifrågasatte mamma mitt val av utbildning. Det var efter att andningen krånglat under flera exkursioner. "Ja, du kanske inte borde vara ute i skogen om du inteklarar av det". URSÄKTA MIG! Ville jag skrika. Ursäkta mig för att jag valt typ världens bästa liv och mina luftrör inte låter mig leva det fullt ut. De trivs inte heller när jag sitter still i kvava rum, vistas bland damm, rök eller dofter, när jag är trött eller när jag skrattar för mycket. Ska jag strunta i det också?
 
Jag sa såklart inget av det där. Istället funderade jag på vad som skulle vara det perfekta jobbet för mig och om det inkluderas i min utbildning. Det här kom jag fram till.
 
- Jag ska arbeta med logiskt och kreativt tänkande, men inte vara bunden till ett kvavt kontor. Jag är nämligen väldigt bra på att ljuga ihop slutsatser som är tillräckligt smarta för att passera som sanning ;-p
- Jag måste få komma ut, och helst se så mycker som möjligt på så nära håll det bara går. Förstoringsgla. Är ett plus! 
- Om jobbet inkluderar att prata är det en bonus. Att vara tyst är nämligen svårt.
- Helst hade jag gått i skolan hela livet för att aldrig sluta lära mig nya saker. Fast en skola som var utomhus på spännande platser och bara lärde ut sånt som jag vill veta...
 
Tycker inte ni att det låter som om jag ska bli forskare? Det gör jag! Nu längtar jag till hösten då jag ska tillbaka till Kenya och skriva x-jobb!