Magi 🌺

Den här dagen - som en gåva - alldeles förtrollad 

(null)

Söndagen den 16 juni stod det "Turridning med Jennifer" i kalendern. Hade jag peppat inför det? Jaaaaa ❤️ Jag hade längtat efter den här utflykten, bara vi tjejer, så mycket att jag hade stått ut med regn, åska eller kallgrader. Vi skulle iväg utan barn och bara rida, prata, fika, känna oss fria. Klockan sex slog jag upp ögonen, alldeles klarvaken, i en värld så osannolikt drömsk och juni-vacker. Det var som att stiga in i en Bullerby-saga. 

(null)

Vi hade tid för en lugn morgon. Den ägnade jag och barnen åt frukost i godan ro, lek med bilar och sedan kastade vi oss ut i finvädret. En picknick-ryggsäck fick Alfred med sig för så ska det vara om han får välja. Det får han såklart! 

(null)
(null)
(null)

Vid lekstugan höll vi på att fastna. Det är ju så mysigt att fika på nya altanen. Dock lockade picknick-stubbarna vid spåret också, som tur var för Dante som vill ha sin morgon-runda. I en huj for Alfred iväg på cykeln och på min rygg studsade en bubblande pigg och glad lillasyster. 

(null)
(null)

Det var så perfekt! Vädret. Lugnet. Allas goda humör. Maskros-ängen. Ljuset. "Bor jag så här? Är det här mitt liv? Får man ha det så bra?" 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Pappan fick sovmorgon ända tills nio. Vaknade chockad över att ha sovit så länge. Det kändes ändå bra. Han skulle hålla ställningarna medan jag var på rymmen. Nästan hela dagen skulle det visa sig! 

(null)

Så åkte vi till Västanå, Jennifer och jag. Bara att få sitta i bilen, åka genom sommarsverige, prata med en vän, det kändes så lyxigt! Vi landade på en vacker gård i god tid innan elva och började med en fika med underbar utsikt. 

(null)
(null)
(null)

Sen snäppte vi upp idyllen ett steg till. Svårt att tro att det är möjligt, inte sant? Men tänk då att få gosa mot en mjuk päls, dra in doften av häst, borsta mysa och titta in i de där bruna ögonen. Gunga fram på en bred trygg rygg. Utan brådska. "Jag antar att vi rider i en timme ungefär" sa jag hemma och trodde på mig själv. Men det fanns ingen klocka. Ingen tidsplan. Ingen stress. Vi fick tid att skritta runt och lära känna hästarna medan de tre vi skulle rida med gjorde sig klara. Sen stannade tiden helt medan vi red fram genom häpnadsväckande natur. Ängar fulla med smörblom, hundkex, ängsklocka, midsommarblomster och förgätmigej. Grova granar och aspar med tickor. Sluttande nipor och slingrande stigar. Jag hade velat ha en kamera i ögonen! Min låg tryggt i väskan på ryggen. 

(null)

När vi plötsligt kom till en bred å - som vi skulle över - så var jag tvungen att lirka ut den ändå! Idyll-mätaren slog liksom i taket. Det är stunder som denna jag kan leva på lääääänge.

(null)
(null)

Min häst påminde lite om Alfred. En vacker slank och stark nordsvensk. Otålig, pigg, svårt att stå stilla. Alldeles genomsnäll. Ganska mycket vilja. Jag fick en skenande galopp på en bred och fin stig när vår guide gav kommandot "här kan vi öka tempot". Mina tydliga och allt strängare signaler för att stanna - alltså tyglar, sits och röst - gav han sjutton i. Jag kunde inte låta bli att njuta. Med en känsla av att jag skulle bli utskälld. Så blev det inte! Så snart de andra försäkrat sig om att jag var lugn och okej skrattade de bara. "Tarzan gillar fart". Så kom vi fram till Västanåfallet med ro i sinnet och adrenalin i blodet. 

(null)
(null)
(null)

Det var målet med ridturen och här vände vi tillbaka. Red samma vackra led tillbaka. När den breda mjuka stigen närmade sig pirrade det i min mage. Vågade de släppa iväg oss igen? Jajemen! Nu brydde jag mig inte om att försöka hålla igen. Istället fick Tarzan spring. Oj så han flög iväg! En stund var det snudd på sken-galopp men när han märkte att han fick galoppera lät han mig sakta tempot och vi rusade tillsammans genom skogen. 

(null)
(null)

Vi kommer säkert känna av utflykten både här och där imorgon. Kanske allra mest i själen ❤️ I tre timmar var vi ute. Klockan hann bli halv tre innan vi landade vid västanåfallet igen. Den här gången med bil, för att äta vår picknick-lunch. 

(null)
(null)

Jag landade hemma vid middagstid. Välkomnades av en glad pojke och doften av grillat. Fick kramas, bada pool, hoppa studsmatta. Fick en nyvaken Svea vid bröstet. Det är fint att få smita iväg - och underbart att komma hem igen. 

(null)
(null)
(null)