Fäller ut landningsställen
Hej bloggen, du vet då i måndags när jag bestämde mig för att ta ledigt hela veckan, då hade jag på känn att en eller två dagars sjukskrivning pga ”dyngförkyld med sömnbrist” inte skulle räcka. Det var så mycket koliox som virvlade omkring i både hjärna och blodomlopp så jag visste inte vad som var vad. Ett virrvarr av snor och renovering, astma och småbarn helt enkelt. Så himla bra min magkänsla är ändå! Idag, fredag, känner jag äntligen att saker och ting börjar falla på plats på riktigt. Jag fäller ut landningsställen. Tänker njuta av helgen och pytsa in både nöje, vila och renovering. På måndag blir det nog riktigt skönt att bita tag i lite jobb igen!
Den här fredagen har bjudit på lite av varje i alldeles lagom dos. Jag är faktiskt häpen över hur bra allt föll sig. Trots ännu en kaos-natt! Men jag fick en rejäl sovmorgon och kunde tassa ner till ett soligt kök och jublande småttingar som undrade vart mamma hade tagit vägen. Dricka kaffe, äta smörgås och planera både utelek och renovering vid stora matbordet.
Solen inte bara lyser på landskapet just nu, den strålar och studsar med sådan kraft att man förstår att den längtat efter världen lika mycket som världen saknat sin sol. Vi halkade runt på gården, åkte kana och spelade bandy. Gjorde der bästa av isen liksom. Kanade sedan hem till farmor och farfar där en fick sova vagn och en fick baka kaka. Med de förutsättningarna var det lätt för oss föräldrar att smita iväg och köpa väggmaterial.
Nu är vi redo för att fixa klart en av väggarna åtminstone! Så skönt att stå i startgroparna. Imorgon ska vi börja kapa och spika. Idag tof jag istället med ungarna till badhuset några timmar. Där träffade vi Melker och Mira och killarna började genast en intensiv bästis-lek som varade ända ut till bilarna. De dök och simmade under vatten, åkte hand i hand i vattenrutschkanan, tumlade runt varandra och visade tricks. Alltihop utan att en enda gång bli osams. Så himla underbart! Svea hängde med och var omåttligt nöjd över tempot. Det var ett smärre under att ingen somnade i bilen på väg hem.
Hemma väntade maten och en utvilad pappa som tog över ansvaret en stund. Så fick jag smita iväg och ta det lugnt. Sista pusselbiten liksom. Eller nej förresten, det var nog när Svea och jag smög upp på övervåningen och läste bok. Utan att amma, för att det ska gå smidigt på pappa-natten. Därför fick Svea sitta på min rygg i sjalen. Urmysigt tyckte jag. Ganska gosigt men bröst hade varit bättre ansåg Svea. Men ändå ❤️
Nu ska jag sova riktigt gott utan att bråka om de där bopparna den här natten iaf. Godnatt!