Järvzoo och kul på hjul
Innan sex började den här dagen, med barn som sovit ovanligt få timmar i ett ganska så varmt rum. Frukost i soffhörnan vid teven, ensamma i morgontimmarna. Schhhh, ni måste viska - gånger tusen typ. Ändå en ganska lugn morgon.
Tills vi hamnade här såklart. Strax efter åtta. En hel del varv hann vi med innan Alfred ramlade och skrapade både knä och vad. Efter det hyrde vi rejäla skydd och landade vid ett fikabord en stund. Laddade för den riktiga aktiviteten.
In i vildmarken!
Daniel bar matsäck och jag sjalade resten av packningen i väntan på att små ben skulle tröttna. Svea hade en rygg fylld med sådant en liten tjej kan behöva.
För som sagt, vi känner våra barn rätt så bra vid det här laget.
Det var en bit att gå mellan djuren men vädret var fint, humöret på topp och vi var nästan ensamma på djurparken. Alla var eniga om att man knappast kan ha det bättre! Det är sååå skönt när alla i familjen är på bra humör. Först fikan hann vi med efter
cirka en kvart. Sen tog vi oss nästan halva varvet innan det var dags för lunch. Precis innan den häftiga Wild kids arenan. Gissa vilka som fastnade där en lång stund?
Vi hann till och med sola, byta kläder på lilltjejen, konstatera att pappa kunde bli barnprogramledare och bryta ihop inför diverse förluster.
Djuren var inte super-alerta mitt i värmen. Inte lillfian heller med mat i magen och få sovtimmar i kroppen.
Ugglorna var lättast att se och röstades fram som favoriter. Tills…
… vi kom fram till en utkiksplats. För fångades Alfreds uppmärksamhet av cyklister på väg ner för berget. Vi bestämde oss för att stanna och fika (igen).
Då kom den här underbara filuren och stal hela showen! Lätt dagens höjdpunkt för mamman.
Därefter gick det i nedförsbacke tillbaka mot entrén där glass och inköp för peng från mormor hägrade. Visst hann vi med fler ugglor, kisspaus med pappa-bus, vitryggig hackspett och gulliga getter på vägen. Men ändå - det var ju någon som sagt glass 🍦
Andakten i att få köpa själv för varsin stor peng! Och sedan sitta på trappen med en glass i handen. Trött och nöjd. Nya äventyr som väntar.
"Nu skulle dagen vara slut för de flesta" sa Daniel där vid tre-tiden när vi fortsatte med en timme på pumptracken.
Eller var det kanske vid fem han sa så, när vi hade lagat mat och tagit det lite lugnt på gästis?
Den tog inte slut förrän vid åtta ändå, den där dagen. Då hade killarna hunnit med en lång cykeltur och ännu mer pumptrack. Svea och jag hade gått till lekplatsen och hittat nya vänner. Vi hade fikat, duschat och landat på rummet igen. Men bilderna tog
slut innan dess. Likaså kamerans batteri ❤️ Och ikväll somnade båda i helt vanligt tid. Konstigt vore det annars efter en så rolig och intensiv dag!
