Mamma
Mamma. Mamma. Mamma.
Jo, ordet kan göra mig galen. Få mig att känna mig som en betjänt. En slav. Avbryta varenda tanke. Varenda handling. Hundratals gånger varje dag.
Men ändå. Mamma. Kanske mitt största mål i livet. Om jag inte hade fått bli mamma - det hade varit en stor sorg. Någonting att bearbeta. Gråta över. Det hade förändrat min självbild. För visst har jag alltid velat bli mamma? Satt jag inte och fantiserade om mina framtida barn, en vårdag för minst tjugo år sedan medan jag planterade blommor i Sätofta åt mamma och pappa.
Hur ska de se ut? Först en flicka sen en pojke. Nej först en pojke, en storebror. Sen en flicka. Kanske lockigt hår?Jag visste att det inte är en självklarhet. Ändå fick jag gåvan. Två barn. En storebror. En lillasyster.
Så stolt jag är över dem! Mina fina, busiga, kluriga, kärleksfulla, kloka och snabbtänkta barn. Mina små skitungar, bråkstakar, kaosspridare och slavdrivare. Igår fick jag peppa och passa på gymnastikuppvisning med svällande hjärta. Idag var jag ivrig påhejare på fotbollsplanen och tyckte mina barn ägde planen helt oberoende av mål åt ena eller andra hållet. Tränarmamman. Supportermamman. Hon som hejar, skjutsar, peppar och uppmuntrar. Det är jag. Om tio år kommer det vara pinsamt. Än så länge ligger jag på plus.
Lika stolt blir jag när Svea hittar på kloka små sånger där hon berättar om sin dag och sin värld. "…jag tycker om att leka med dig men inte när vi är många för då får jag inte bestämma och vet inte vad jag vill och nu så badar du och jag och det är så bra…". När Alfred självständigt cyklar till än den ena, än den andra kompisen och tittar in för att berätta vart han ska mellan varven. När de läser för mig på kvällen. Ber om klurigheter vid maten. Mamman som badar, bär, kramar, pussar och vill vara med, det är jag, största delen av dagen. För visst vill jag få lov att delta i allt det där! Deras barndom. Allt jag kunnat drömma om och lite till ❤️
På senare tid har jag lärt mig vara en annan mamma också. Inte bara lekfull, glad, närvarande och engagerad. En mamma som är trött och vill läsa istället för att prata, men jag älskar er ändå. En mamma som stannar hemma istället för att följa med, men jag finns här när ni behöver mig. En mamma som behöver titta istället för att springa, men jag finns här som publik. En mamma som inte alltid orkar hjälpa, men jag är så stolt över er som vill hjälpa mig. Jag tänker att det är viktiga värden att ge sina barn. Insikten om att mammor inte måste orka. Inte måste leka. Inte måste vara glada hela tiden. Mammor finns kvar. Mammor älskar. Mammor är stolta över sina barn.
Tack för att jag fick bli mamma till er ❤️
