Ur-coolt
Prognosen sa både moln och regn men ändå sken solen på oss från första till sista stund! Vilken gåva 🌞 Det är dessutom någonting med stämningen på Urkult, något tillåtande och vänligt. Det tog inte lång stund innan barnen hittat kompisar att leka med.
Alfred hängde med Joppe och Harry, fick låna en cykel, panta burkar, köpa godis för pantpengarna och i allmänhet leva livet. På armen satt ett läderband med insydd GPS. Svea, som höll sig närmare oss, taggade vi på det lite mer gammeldags sättet.
Det skulle senare visa sig vara strået vassare!
Första kvällen laddade vi för eldnatten, en händelse som kräver längre vakentid än nyårsafton. Pjuh, knappast vår starka gren! Redan vid normal kvällstid hängde vi i slänten, lekte cirkus och undrade om det inte var dags snart? Såååå många timmars väntan!
Men vi väntade inte ensamma och barn i alla åldrar hittade likasinnade att hjula och stå på händer eller åka kana i leriga backar med. Det var där, i den branta slänten när skymningen fallit, som armbandet med gps-taggen försvann. Den skulle sedan
följa med upplevelsen som en följetong.
Så tillslut slog klockan tolv och skådespelet kunde börja. Vi stannade till halvtid och beundrade eldshowen. Vid det laget sov Svea i min famn och jag fick hjälp att placera henne på ryggen när vi skulle traska hemåt genom ett festglatt Näsåker.
Nästa morgon var vi trötta trots att vi kunde sova riktigt skapligt i husbilen. Nätter är som sagt inte vår grej! Vi hängde på campingen, åt frukost vid husbilen och sen fixade Daniel churros. Det var tydligen bästa frukosten någonsin!
Sveas viktigaste mål denna trött-dag var ansiktsmålning. Därför begav vi oss till cirkusområdet för att stå i jättelång kö. Killarna gav sig istället på GPS-jakt, utan resultat. På en jättestor parkering, utan vidare direktiv, fanns nu armbandet. Vi fortsatte
att dela familjen och jag tog med mig en liten fjäril in på området. Lekte lekplats, åt jättegod falafel och promenerade sedan ner för branta stigen till älven. Där hade killarna tidigare badat, nu var de inte kvar. Litegrann synd kändes det att
vår familjeutflykt var så o-tillsammans, men så var vi också trötta efter vår vakennatt.
Och enda var jag knappast! Jag skulle vilja påstå att jag hade det bästa, peppigaste och gulligaste sällskap en mamma kan önska! Alla vi mötte verkade hålla med.
Så Svea och jag fortsatte vårt eget race och tog oss till cirkusskolan. Vid det här laget hade även hennes energi börjat falna men några trix fick vi åtminstone till oss.
Vi avslutade dagen med mat och lek, hela familjen tillsammans ❤️
Sista dagen var det två saker på Sveas önskelista: mormor och morfar och lilla tåget! Men innan vi kom så långt hände något fantastiskt! Daniels GPS uppvisade en ny funktion och plötsligt var armbandet återfunnet! En en bil där trötta ägare väcktes av
telefonen. Glada killar anslöt på festivalområdet och som bonus fick vi med oss William på tåget (bokstavligen talat). Tåget som förresten gick sönder första gången vi stod i kö så vi höll nästan på att missa denna happening helt. Men till sist
så fick vi vinka till mormor och morfar som åt thaimat medan vi tuffade förbi.
Jag har säkert glömt att berätta om massor av saker. Barnen som bjöd på glass andra kvällen på campingen till exempel. Eller glassen med Mimmi som kom på besök, och tog med sig en cykel till Svea! Eller att jag träffade en gammal klasskamrat på en
stig. En sak glömde jag på Urkult också, eller tappade är kanske mer rätt. Min mobiltelefon låg kvar på en gräsmatta efter sista lunchen 🫣 Tur då att Urkult är en fredlig festival och att mamma och pappa tyckte ut och hämtade den - själv var jag
helt slut när vi äntligen kom hem.
När vi lämnade tillbaka husbilen dagen efter fick vi till en sista utflykt med fiske och bad vid vackra Långsjön ❤️ Plus lite mat i Junsele och en glass hos Mimmi. Ett bonusöventur helt enkelt!