Kalasdag
Jag måste börja dagens kalas-inlägg med en bild från igår.
Det där räddade hela vår gårdag känns det som! Mitt system har inte vant sig vid "inte-sova" grejen. Igår fick jag handla en massa mat och gott inför två dagars firande. Jag fick både vila och putsa fönster med Svea medan Alfred snusade sådär
småbarnsgulligt. Sen hade jag en pigg kille under resten av dagen, som visserligen var ganska tråkig - men ändå! Det kan vara bra med en tråkig dag innan KALASDAG.
Alfred fyller alltså år imorgon och då blir det väckning med sång och inbjudna kompisar och tårta - hela grejen! Men storfamiljen vill såklart också fira treåring med presenter. För att det inte skulle bli överväldigat imorgon tjuvstartade vi alltså idag.
Den här dagen var dessutom nästan lika mycket förlossning som imorgon, då för tre år sedan. Det firade vi alltså idag! Klockan tio var alla inbjudna. Då hade vi sovit länge, ätit frukost, promenerar och dekorerat.
Alfred kom inspringande från mormor och morfar när allt var klart. Sen försvann han bara. Inte till vardagsrummet som vi fullt med presenter. Han sprang upp för trappan. Mormor och morfar kom och vi ropade på Alfie utan att få svar. Konstigt tyckte jag.
Tills mormor sa "har han gått och lagt sig och väntar på att bli väckt?"
Gullunge! Där låg han i sängen, förväntansfull när hela rummet fylldes med sång och utvalda paket.
Har ni sett något finare? En snickarmorfar och en liten lärling i likadana skjortor, börja över den alldeles riktiga verktygslådan.
Mär sängen fyllts av papper (till Sveas lycka) fortsatte vi ner till fikabordet. Där hade vi dukat upp jordgubbar, melon, vindruvor och lite farmorskakor. Alla vuxna och en hungrig Svea högg glatt in. Alfred hade tålamod i några minuter men
sen fokuserade han på att öppna presenter istället.
Vad kan det vara? En planka? Ett par skidor?
Ett fotbollsmål!
Vi har bevarat en tradition från när jag var liten också. Syskonet får också ett paket. Faktum är att hon fick två idag - för mormor och morfar hade tänkt samma som jag. Alfred var lika ivrig att hjälpa lillasyster som att öppna sina egna presenter.
Tjohoo, en ratt till vagnen som blinkar och brummar. Svea var lyrisk! Tur att den där gedigna ambulansen i trä och gummi som jag köpte också blev högt uppskattad.
Jag tror faktiskt att Svea tyckte det var minst lika roligt som Alfred med kalas. Ballongerna. Pappret. Alla nya saker. Hon lekte med sin ratt och bil. Hon gosade med den stora fina kudden som farmor sytt. Hon jagade ballonger, pekade på vimplar, mumsade
på jordgubbar, stapplade till alla sina släktingar. Båda barnen är i så himla roliga åldrar nu!
Det blev ganska mycket presenter den här gången också. Hux flux orkade Alfred inte öppnare. Han hade nämligen fått ett cykelhandtag som brummade när man gasar. Kanske billigast - helt klart bäst! Så vi gav oss ut på cykelpromenad. En väldigt brummande
och plingande sådan!
Ja, sen öppnade vi resten av presenterna, lekte lite mer med fotbollsmål, lilla motorcykeln, stora numera brummande cykeln och ballongerna. Tills det var dags att äta. Och vila!
Resten av dagen öste regnet ner. Det var helt okej! För hela familjen var ledig. Mor och farföräldrar hjälpte till att avlasta. Vi hade nya saker att leka med både inne vid brasan och ute i blötan. Tillslut var det utomhus vi hamnade. Särskilt killarna
som drog på sig snickar-stass, rev lite förrådsvägg och åkte på äventyr i skogen.
Imorgon fyller han år på riktigt, världens bästa Alfred. Jag tror vi kan ha lika roligt en dag till! Men just nu är jag glad åt min kväll med lugn och ro när jag kunnat vika sjalar, söva unge i en av sjalarna, plocka undan lite och måla klart min tavla.
Stilla kvällar är så himla värdefullt!
