Helt sjuk start på 2022
Ibland har jag tänkt att första januari representerar året som kommer. När jag firade på en strand i Rwanda blev det ett år med mycket resor, akrobatik och äventyr. När Axel och jag åt nyårsmiddag på hans kompis herrgård i Västergötland blev det vårt
år, på Axels villkor. När jag firade med kompisar i en lägenhet i Umeå var året bara mitt, i en studentvärld. Men i år vill jag inte att den övertron ska stämma. Åtminstone inte om det är nyårsdagen som räknas.
Vi hade planerat ett mysigt firande i Sundsvall med min födelsedag hos Kåge och Ami. God mat, lek med kompisar, lite härligt extra. Istället vaknade jag av att Alfred kräktes på mig. Det var starten på ett par veckors oavbruten vabb och sjukstuga.
Vi trodde först det var magsjuka men när ingen annan kräktes antog vi att Alfred ätit snö med något äckligt på. Sen kom febern hos både honom och Svea. En vecka senare testade Daniel positivt i covid. Då hade vi hunnit med en utflykt när alla kändes
någorlunda friska men där bilen istället hamnade i diket 🤷♀️
Det kunde varit värre! Alla mådde ganska bra ändå. Det blev mycket teve, mycket pyssel, massvis med familjetid. Daniel kände sig trött och konstig några dagar. Jag testade negativt men låg ändå i feber en dag. Barnen gick dag efter dag, vecka efter
vecka med temperaturer som hoppade mellan 37 och 38,5.
Min astma spann iväg igen och det blev dagar med kortison och nebulisator. Jag varvade vabb med vobb. Det var lugna och kravlösa dagar när tiden flöt ihop och iväg. En januari som bara ramlade på.
"Hellre nu än senare" sa vi till varandra. "Vi önskade ju oss mer tid tillsammans" sa vi. Så gjorde vi lagom små utflykter och lagom mycket pyssel. Hade det ändå ganska bra, i corona- bubblan. Kanske var det en lättnad att det tillslut
hänt, det alla fasat för sedan våren 2020.
Jag vill inte att 2022 ska speglas av första januari med sjukdom, besvikelse och isolering. Men om 2022 blir ett lugnt år med mycket familjetid, pyssel och det stora i det lilla, då är jag ändå ganska så nöjd.
