sara.amsby.blogg.se

Tänk så lång en sommardag kan vara! Så mycket man kan fylla den med. Den 30 juli, på själva bröllopsdagen, bestämde vi oss för att försöka slå två flugor i en smäll och både besöka en gammal favorit och en ny pärla. Resultatet blev över alla förväntningar ❤️

Jamtli, en sagovärld i verkligheten som framför allt Svea hade pratat om hela sommaren! Vi åkte på sätt och vis dit för hennes skull, så att hon skulle få använda hela sin fantasi och leva sig in i de historiska berättelserna. Det som hände var bättre än så! Två barn som brottas lite för mycket och leker lite för lite (tycker vi föräldrar) gick plötsligt helt in i en ny verklighet. Var det kanske de vuxna skådespelarna som går så in i sin roll, med kläder och dialekt och allt, som skapade rätt stämning? Jamtli är så tillåtande och även vi vuxna smittades av den underbara sagostämningen. "Goddag unge herrn och fröken" "Godda godda". 

Var ska man ens börja och vad vill vi hinna med? Svea och Alfred lekte med hästar och käpphästar, hoppade i hö i de små timmerhusen, åkte karusell och rutschkana och behövde inte sina föräldrar avsevärt mycket. Jag fick i lugn och ro krypa in bakom kameran och bara dokumentera. 

Vi promenerade genom seklerna. Köpte en korv på femtiotalet där Svea stolt ringde farmor och berättade att "nu har jag köpt korv när du var i min ålder". Dansade ringdans och klappade djur på 1800-talet. Klättrade en stund på ångloket. 

Vid det laget började Svea bli trött - och vi som hade så mycket kvar att göra! Hon fick åka kärra, äta våfflor och glass och sitta på ryggen en stund för att ladda om. Sen klarade vi en stund till! 

Vattenparken. Båtlekplatsen. Dansa på scenen. Åka kana i drakens mage. Tillslut hade vi hunnit allt vi ville (utom att få åka med häst och vagnen, den chansen missade vi). Klockan närmade sig middag och vi hade ju ett besöksmål kvar! Daniel fick därmed i uppgift att proviantera i Östersund och under tiden passade Alfred och jag på att spela charader på parkeringens gräsmatta. Medan vi satt där kom en man fram och frågade om han fick ge barnen godis, han hade nämligen råkat köpa för mycket till sina barn. Gissa lyckan? Det blev en ganska välbehövlig timme i bilen med mycket snacks i kurrande magar innan vi nådde nästa mål: Forsaleden! 

Jag hade hittat idylliska bilder på denna jämtländska pärla under vintern och det var mitt ända stora önskemål den här sommaren. Helst ville jag tälta, Daniel ville bo i stuga och tillslut blev kompromissen en utflykt utan övernattning. Vi måste ju spana in om det var så fint som vi trodde. Och svaret? Ett rungande JA! 

Glasklart vatten, badvänligt och varmt. Mjuka trappsteg! Perfekta klippor att sitta och fika på. Jag satte upp trangiakök, la ut filtar och började genast fixa middag. En salig blandning av stekt korv, hemgjord tomtegröt, chips, grönsaker och torkad frukt. Barnen ville genast i vattnet! Solen lyste och ja, det var helt enkelt idylliskt. 

Vi vandrade genom vattnet, klättrade uppför de små fallen och vinkade till alla andra som också hittat hit. För ensamma var vi knappast! Det får man stå ut med på de allra bästa ställena. Jag hittade så många bra ställen att slå upp ett tält på och tänkte att NÄSTA GÅNG, då ska jag minsann övernatta. 

Magiska trappor. Vattenfall. Höga klippor och en djup blå lagun. Vi klättrade och undersökte, Svea och jag lekte och killarna fiskade gädda som syntes så tydligt i det glasklara vattnet. 

Klockan blev både nio och halv tio men solen var varm och alla på gott humör. När vi tillslut traskade tillbaka till bilen var det som att denna enda dag varat hur länge som helst. Denna dagen - ett liv!