Adventstid

Detta märkliga år. Då jag klivit djupt ner i trötthets-sörjan jag hört talas om. Den vi klarade oss ifrån så länge tack vare en himla massa stöd från varandra och omgivningen. 

(null)

Den blöta hösten övergick i en ambvivalent december där vi igen och igen utropade "nu kommer äntligen vintern, så vackert det är" och "nej nu regnar det igen, ska det då aldrig sluta?". 

(null)     
(null)
(null)

Advent hankade sig fram på trampstenar av små paket fyllda med prydnadssaker, pepparkakshus, pepparkaksbak, en digital lucia och en på grannarnas trapp. Inställda fikastunder. Inställda julmarknader. Inställda föreställningar. Ett ständigt dåligt samvete varje gång man lyst upp någons dag med en kopp kaffe inomhus. 

Luciahälsning på förskolan  (null)

13 december med lussande och adventsgran (null)     

Det var svårt att få julkänslan att infinna sig i är. Vi har varit för trötta för att orka känna. Tampats med förkylningar och gått varandra litegrann på nerverna. Blivit sams och kramats. Varit närmare än någonsin. Mer än nånsin behövt distans. Hatat det påtvingade "håll avstånd". 

  (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) 

Jag har rensat mitt liv. Vissa saker sorterade hjärnan bort åt mig. Mina jobb-nycklar tillexempel. Andra saker har lätt prioriterats bort. Du min blogg var en i det ledet. Precis som julkort - presenter till mina föräldrar från barnen - fotokalendrar - julblommor inne och ute och andra traditioner som inte är absolut nödvändiga. Vi hankade oss fram. Plötsligt var det jul ändå. 

  (null) (null) (null)

Vad är jul för dig? Är det när granen står i sin fot och doftar? Eller när sista ljuset brinner? Eller när sista tonen från jul-ton klingat ut? Här kommer den riktiga känslan ungefär när lillebror landat hos mamma och pappa. Han som är bättre än tomten. Joakim, tillsammans med gran, ljusstakar och kalendrar såklart. 

  (null)

Vi hann precis få granen på plats innan han kom körande från Skåne. Den ynkliga granen som höggs på markägarnas skog, i sällskap av otåliga barn. Fina bilder fick vi den dagen men sämre gran har vi aldrig släpat in och klätt med ljus. Den byttes ut mot en finare som stått mer öppet och inte såg riktigt lika ömkansvärd ut. 

  (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null)

Så i måndags jobbade jag mina sista timmar med att sätta band framför en maskin. 

(null)

Därefter gick vi på jul-lov. Slappnade av. Åkte skidor. Välkomnade brorsan. Fyllde på med kärlek och vackra bilder. 

  (null) (null) (null) (null) (null)

Joakim är så himla bra på att fotografera. Det är inte bara utrustning och en känsla för ljus. Han fångar vardagen på pricken! Först följde han med oss i skidbacken. Dokumenterade hus Alfred susar ner med nyvunna färdigheter och härlig känsla för fart. Fotograferade Sveas vingliga färd i selen och den skräckblandade förtjusningen när man bara är liiiite för liten för att stå på skidor. Fikapausen. Den varma chokladen. De kalla fingrarna. Tröttheten. Allt som kommer i paketet slalom-backe.

(null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null) (null)

(null)

Därefter förevigade han julafton. Men den får ett alldeles eget inlägg. För det har den förtjänat! Trots att vi inte riktigt gjorde som staten vill och firade utomhus eller bara vår lilla fyrklöver med en surfplatta fylld med släkt och skratt. Nej, vi maxade den tillåtna åttan och firade en jul som nästan var helt som vanligt, med fyra älskade och saknade släktingar på distans.

(null)