Lofoten dag 8
Hemma i sverige tittar jag i princip aldrig på väderprognosen. Inte ens om vi ska på en dagsutflykt eller jag ska ha en heldag i skogen brukar jag ha koll på vilket väder som förutspås. Efter några Lofotendagar och tältnätter med regn började jag uppdatera
väderleksrapporten om och om igen och till och med leta upp kartan över hur molnen ska röra sig under dagen. På onsdagen förutspåddes äntligen sol! Därefter skulle regnet återvända. Sol, sol, sol, redan på förmiddagen och definitivt mot middagstid.
När vi än en gång vaknade till mulen himmel fick jag därför ta ett djupt andetag och tänka "det SKA bli bättre, snälla gode gud sol är det enda jag ber om idag". Sen plockade vi ihop tält och packning, för sjätte gången på åtta dagar. Barnen
sprang ner till campingens reception för att köpa en glass och kom tillbaka och ropade "Vi fick rabatt! De blev gratis". Sen sökte vi fram Lofotens första campingen, Sandsletta, på Google maps och började en ny resa med häftiga
vyer. Vid en extra häftig vattenpassage med turkost forsande vatten insåg Daniel plötsligt att han satt en stjärna på kartan. "Får vi stanna en stund och bara testa kasta lite? Det skulle kunna vara bra fiske här". Det fick de, medan
jag skrev blogg i bilen och Svea tittade på telefonen. Utomhus kom det en skur, oavsett vad yr.no hade lovat. "Här är jättefint" meddelade Danne på telefon "vill ni komma?" Men vi satt kvar och chillade.
Sen fick jag en bild på telefonen.
Alfreds första torsk! Det var en stolt och nöjd kille som kom tillbaka en halvtimme senare. Torsk redan innan båt-turen! Vågade man tro att det bådade gott?
Sandsletta camping var mysig och låg i fina omgivningar.
Barnen hittade genast lekplatsen med båt och häftig gung-boj. Det var tur, för klockan tickade, klockan två var en båttur ordnad för killarna och innan dess skulle tältet upp, lunchen ätas och vi skulle köra en halvtimme tillbaka mot kusten igen.
Jag satte upp tältet helt själv, dessutom helt rätt för första gången, efter att ha kollat youtubefilmer för att se om vi gjorde något fel. Det gjorde vi förstås, plötsligt gick allt rätt och så bra spänt hade tältet aldrig varit.
Under tiden rensade Daniel och barnen Alfreds torsk så att vi kunde äta den till lunch. Vilken lyx! Fast Svea hade så fullt upp med att leka i sin båt så hon hann inte äta någon lunch. Torken bjöd hon så gärna bort.
Lite stressade var vi när vi körde mot Svolvaer, men vi var i tid! Vi hittade rätt på en gång. Solen sken, äntligen. Perfekt förhållande helt enkelt. Den här turkos-randade båten var det som skulle ta ut killarna på sjön.
Svea och jag smittades av pirret och det var riktigt spännande att vinka av killarna.
Sen hade hon önskar sig att få gå i affärer i svolvaer så det lovade jag henne. Vi strosade runt lite planlöst, hittade en turist-butik som vi tog en snabb sväng i, kikade på en klädaffär men gick inte in. "Jag är hungrig". Bra!
Vi letade mat istället och hittade en thai-vagn. Kycklingspett var bättre än torsk tyckte Svea. Sen köpte vi glass och juice och så var stadsturen slut. Svea förstod nog att det är bättre att gå på stan med mormor eller farmor eller till och
med pappa än med tråk-mamman som bara längtar bort.
Hit, längtade mamman, till en strand nu när det äntligen var sol. Men Svea var trött, väldigt trött. "Jag vill hem och leka i min båt nu". Jag lockade och bad och vi kompromissade. En stund på stranden, kanske en halvtimme, mamma ska
bada lite. Det gick hon med på, men sen hem till hennes båt.
Stranden var underbart fin och vattnet var väldigt kallt. Så är det på Lofoten, det ser ut som medelhavet och känns som ett vinterbad. Tur då att vi har våtdräkter! Sakta sakta gick vi ut i det kalla vattnet, lite i taget. Vattnet värmdes upp i dräkten
och plötsligt var det inte farligt att doppa sig. Vi simmade länge i det grunda vattnet och tog en liten snorkeltur på det djupare också.
Kallt, tyckte Svea när vi kom upp. Kallt och trött och tråkigt. Så trött och tråkigt att hon somnade så fort hon satte sig i bilen igen.
Medan Svea och jag gick på stan, åt glass och badade i kallvatten så åkte killarna båt med andra glada fiskare, både vuxna och barn. Det blev precis så bra som vi hoppades, bästa på hela resan tyckte Alfred även om de båda mådde lite illa på väg in och
ut. Fisk fick de också! Alfred fick till och med båtens största fisk, en torsk på över 3 kilo, och blev kallad storfiskare av de andra resenärerna. Han fångade även en långa och 5-6 sejar på samma Hekla vid ett tillfälle. Daniel fick bland annat upp
en fin makrill. De flesta fiskarna släpptes tillbaka men torsken fileades av en av arrangörerna och fick följa med hem som middag.
När Svea somnade var det en timme kvar på killarnas båttur så jag åkte till en strand till och satte med för att njuta av sol, ensamhet och sommar i p1. På väg till stranden plockade jag upp ett par trevliga liftare som fick skjuts in till Svolvaer. Och
Svea, hon bara sov och sov och sov.
Ända tillbaka till ett soligt Sandsletta sov Svea och jag fick höra glada killars historier.
Daniel gav sig på dagens andra måltid på färsk torsk. Fisk-taco blev det nu och även Svea, som sovit i över 2 timmar och var en ny människa, åt efter ett tag med god aptit. Herregud så gott det var!
Den kvällen lapade vi verkligen sol, på stranden nedanför campingen. Allt var så vackert! Bergen, stenarna, vattnet, det var helt overkligt att befinna sig i en så underbar miljö.
Barnen ville bada men någon vidare badvänligt strand var det inte, särskilt inte när man jämför med de tidigare vita sandstränderna vi besökt.
Tillslut gjorde de ett försök ute på en pir och hittade många fina sjöstjärnor. En var resans allra största! Ingen vågade doppa sig så tillslut gick vi för att duscha istället.
Den soliga dagen blev den sista då vi på riktigt turistade i Lofoten och det var en helt perfekt dag att avrunda med. Därefter övergick fokus till att ta sig hemåt igen. För nog längtade vi nog hem ändå, allihopa.