Min typ av lugn

Det kan vara svårt att förklara att vi har haft en lugn lördag och i nästa andetag rabbla upp att vi har:

  • Haft knattegympa utomhus
  • Lagat lunch tillsammans (två småbarn och en mamma)
  • Varit i skidbacken med kompisar
  • Ätit på restaurang
  • Haft pyjamasparty
  • Badat badkar 

(null)

Faktum är att det just idag, och många andra dagar, var aktiviteterna som skapade lugnet för mig. Självklart är det bra att "bara vara hemma" ibland! Jag jobbar så gott jag kan på att skapa andrum även för mig på hemmaplan och alltmedan barnen växer blir det enklare och enklare. Samtidigt börjar jag sakta men säkert förstå vad som händer i mitt huvud en helt vanlig "slappar-dag". Att se barnen växa upp och utvecklas hjälper mig också lära känna mig själv och mina behov! 

(null)

Den där hjärnan - där uppe i huvudet - den är nästan precis likadan hos alla människor, och ändå fungerar den så otroligt olika för oss alla! Det är en häftig insikt som växer för varje människa jag träffar. För mig har hjärnan ofta varit en tvättsvamp, en racerbil, ett härligt vässat verktyg som älskar utmaningarna i skolan. Samtidigt har den tappat bort saker, virrat bort tider, slängt om siffror och inte haft koll på namn eller årtal. Anledningen till ständiga MVG i skolan är knappast att jag hade fallenhet för precis varenda ämne. Inte heller att jag kämpade så hårt och inte kunde tänka mig annat än topp-betyg. Jag tror helt enkelt att jag var bra på några få saker som gjorde skolan enkel. Kanske något i den här stilen: 

  • Hitta och skapa mönster
  • Lyssna och förstå
  • Kommunicera
  • Lösa problem
  • Hitta motivation

(null)

Med några få pusselbitar kunde jag snabbt och lätt mata in informationen från lektionerna, lägga den på plats, möblera fram ett eget mönster, lösa eventuella problem och kommunicera mina lösningar på mitt sätt. 

Vad händer då om samma hjärna stängs in i ett hus fullt med små vardagliga utmaningar och ytterst levande och kommunikativa barn? 

(null)

  1. Hjärnan identifierar samtliga "problem" i hushållet och börjar sortera, prioritera, skapa mönster och fila på problemlösningar
  2. Samtidigt utsätts hjärnan för en ständig ström av kommunikation - i stereo - varje sekund av dagen. Denna inleds generellt med Mamma Mamma bara för att försvåra uteslutning. 
  3. Förutom att "lyssna och förstå" kommunikationen bidrar de två små pratkvarnarna med makalöst många nya problem att lösa. Racerbilshjärnan tar itu med varenda ett, urskiljningslöst! Alltifrån strumpor som sitter fel till "idag vill jag" och "du sa ju att". Problemen/förslagen kommer så tätt att hjärnan inte ens hinner överväga en lösning på ett förrän ett nytt - ofta helt paradoxt- uppstår. T.ex. "idag vill jag till en kompis" följt av "mamma vi skulle ju tvätta din bil" och "jag vill bara ligga i soffan hela dagen". 
  4. Den konstanta bearbetningen av de verbala utmaningarna ska dessutom samsas med en konstant visuell och kinetisk uppmärksamhet. Mamman ska alltså precis hela tiden "titta" och "hjälpa". Mitt under disk-plock, tvätthängning, toa-besök osv. 

Det jag VILL göra, rent spontant, i alla situationer är att LYSSNA, FÖRSTÅ, KOMMUNICERA och eventuellt lösa problem samt motivera både mig själv och omgivningen till bästa handling. 

Men då kommer vi till det som racerbilshjärnan saknar. Ja exakt vad det är vet jag inte än, men kanske något i den här stilen: 

  • Filter
  • Uthållighet
  • Distans
  • Tyngd

(null)

Hade min hjärna varit en bulldozer som långsamt malt sig fram på ett utvalt stråk hade kanske barnen kunnat fladdra omkring med tusen funderingar och bulldozer-hjärnan hade nöjt tuggat på i sina invanda spår. Racerbilen vobblar istället fram och tillbaka på sin bana full med hinder. Snurrar runt, slirar och varvar motorn tills den tar slut med ett POFF. 

Så, alltså, vad jag ville komma fram till med det... 

Den här dagen började som vanligt med tusen uppgifter där jag försökte sortera fram vad som måste lösas och vad som bör avfärdas. Efter en timme skyddade jag hjärnan med det bästa filter jag hittat - hörlurarna! Undrade hur jag skulle orka med dagen. 

Därefter  fick vi alltså till en härlig gympaträning som både barnen och jag mådde bra av. 

(null) (null) (null) (null) (null)

En rolig stund i skidbacken där alla distraherades av fart och skidåkning och bara kunde leva i nuet.

(null)

En mysig middag på restaurang som pappan uppmuntrat till och kompisarna hakat på ❤️

(null) (null) (null) (null) (null)

Ett pyjamasparty som Alfred önskat sig där vi alla kunde skratta tillsammans. 

Ibland behöver kroppen få jobba lite för att hjärnan ska kunna vila! Det är inte alltid så att man slappar bäst hemma i soffan. Åtminstone inte om man är ensam förälder hemma med två väldigt frågvisa barn 😅