Utmaningar
Första februari. En kall och stormig men också härligt vacker vintermånad är till ända. Likaså två veckor av intensivt städande. Vi tar sista dosen maskmedel på morgonen. Jag slänger ut kuddar på frysning igen och stoppar sofföverdraget i tvätten. Det känns som en lättnad!
Eftermiddagen flyter så stilla och fint. Barn som samarbetar. Lugn vid matbordet. Ute länge med kompisarna. Mellanlandar hos mormor och morfar. Därefter rakt i säng. En mental hi-five till mig själv. Det här gjorde jag bra. Snart sover barnen och jag ska pyssla på med något eget projekt. Kanske varpa. Kanske sy.
Alfred ligger i sängen och kliar sig intensivt i håret. Det kryper i mig. Vi tänder lampan och letar löss men där finns inget att hitta. Försöker koppla av och sova. Han vrider och vänder sig. Jag känner tårarna bränna. Den där kvällsstunden behövde jag så intensivt! Jag som sett fram emot en helt egen söndag som jag inte fick. Nu tre dagar ensam med barnen. Snälla bara sov.
Vi ger upp innan åtta. Jag skjutsar irriterat ner Alfred i badrummet för att leta löss igen. Då ser jag utslag på hela nacken. Ner på magen och ut på armarna. Stackaren! Jag tycker synd om honom och är frustrerat uppgivet arg och ledsen på samma gång. Maktlös och sur. Det spelar ingen roll att man hamnar på sjukhus. En mamma kan aldrig slappna av och vila ändå.
När Daniel kommer hem halv tio har utslagen spridit sig och jag ringer 1177. De vill att Alfred kommer in och jag är så tacksam när Danne är pigg nog för att åka med honom. Väl på akuten blir de snabbt mottagna och precis som vi misstänker de allergi. Han får desloratadin innan de kan åka hem och försöka sova.
Nu väntar nya sjukbesök. Nya utredningar. Mer mediciner. Båda barnen ska allergitestas för säkerhets skull. Idag har Alfred träffat doktor och tagit stick i fingret. Han är så tapper och klok.
För mig och Danne blir det pusslande med jobbdagarna och tänkande på energidepåerna. Idag fick jag ett härligt markägarbesök med skotertur i iskylan innan jag mötte upp på sjukhuset. Imorgon funkar våra scheman okej och mamma täcker upp men på torsdag får vi fajtas om vem som vabbar när igen. Livet med småbarn helt enkelt!
Nu håller jag alla tummar för att vi snabbt hittar en hanterbar allergi. För att Alfred slipper utveckla astma eller andra jobbiga problem. För att min astma ska rätta in sig i leden och hållas i schack ett tag. Nu vill jag jobba - väva - yoga och bara låta tillvaron flyta på igen ❤️