Imorgon
Heeeej. Ja vi är vid hoppen. Mm. Klart slut. Pip!
Ungefär så låter det när han svarar, med en urgullig lite hes och ljus pojkröst ❤️ Han är duktig på att svara också, och har ringt mig några gånger på jobbet. Det känns obegripligt stort! Men nu går jag händelserna i förväg.
Jag skulle ju berätta om söndags-kalaset. Jag hade ju varit uppe och pysslat till sena kvällen och vaknade klockan sex av att Svea ville upp. Snabbt smög jag och hämtade henne och så pysslade vi på tillsammans i köket.
När Alfred hostade till lite vid sju var vi väldigt redo med bricka, paket och ballonger. Vi sjöng Ja må han leva genom hela trappen. Landade på sängkanten hos en glitterögd fyraåring. Svea fick ett eget paket att roa sig med och när hon därefter hittade
sin chokladkanin kunde vi fokusera på Alfred en stund.
Den morgonen blev det ingen lugn stund vid frukosten. En fyraåring behöver inga tuttar hade vi på förhand bestämt och sedan länge förberett Alfred för. Därmed hade han svårt att slappna av framför barnprogrammen, särskilt som nys presenter och tårtbakande
väntade. Efter en stund fick ungarna springa ut i trädgården och så räddade mormor och morfar oss. Daniel och jag fick igång klockan ordentligt och plötsligt kunde Alfred glida iväg på ny cykel med klockan på armen.
Vi hade vuxen-fika vid tio så att mormor och morfar och farmor och farfar fick gratta storkillen. Han hade noll tålamod att sitta still! Därefter blev det en högtidsstund inför lunchen. Gurkan skulle ju skördas! Den första och största. Ivern blev till
fokus och världen stillade sig för en stund. Så fixade Alfred och jag raggmunkar och sallad till lunch. Litegrann gick ner trots fikapauser och rastlöshet.
Jag stod mest i köket hela förmiddagen och var tacksam över att andra kunde ta hand om barnen som sprang mellan mig och trädgården. En tigertårta skulle fixas. Popcorpåsar till utmaningen. Ballonger att blåsa upp. Och så lunchen då. Halv två var det äntligen
barnkalas och Alfred var ett enda knippe förväntansfulla nerver.
Jag hade fixat enkla små utmaningar som vi började med. Klättra upp i ett träd och hämta en ballong. Fiska upp ballong ur polen. Gräv fram ballong ur sandlådan. Gå på slacklinen och hämta en burk. Våga er ner i jordkällaren. Slå ner en burk från
stolpe med boll. I ballongerna och burkarna låg små lappar som visade vägen till popcorn-skatten. Så enkelt att fixa och ändå väldigt uppskattat! Så blev det popcorn och tårta följt av fri lek.
Sen var det som om luften gick ur oss alla. Alfred visste inte var han skulle ta vägen utan tutte. Vad ska jag suga på nuuuu??? Svärföräldrarna räddade sista stunden på dagen med middagsbjudning och jag fick smita in i vävstugan och slappna
av efter allt kalasande.
Den kvällen bestämde vi att natten ska vara förskonad. Numera är det nolltolerans för tutte dagtid men den kommer fram när han kryper ner i sängen ❤️ Då får man vara liten igen en stund!