Mobodarna
Egentligen började tanken gro för flera veckor sedan, när Alfred och jag tältat tillsammans. Jag insåg att vår nya kompis Emma var en riktig friluftare och att det skulle vara kul att göra något tillsammans. I måndags, på hennes födelsedag dessutom, skulle det äntligen bli av! Men vi höll på att snubbla på mållinjen. Först kräktes Alfred söndag morgon men det visade sig vara falskt alarm. Sen kom måndagen och med den sommarens värsta storm! Tur då att jag har vänner som inte bangar i första laget. Vi körde som planerat och hade valt världens bästa plats att campa på. Vänta ska ni få se!
Utanför Näsåker ligger några naturreservat på rad. Bland annat nävernäsan, dit vi varit flera gånger, Oringsjöns naturreservat samt med den vackert bevarade fäbodvallen Mobodarna. Jag var där sommaren 2014 och när jag grävde i minnet efter bra tältplats poppade det fina reservatet upp. I bodarna kan man ta skydd och till och med övernatta. Vår plan var att tälta utanför men äta därinne men när regnet bara vräkte ner valde vi att lämna tälten i bilen.
Mina barn var eld och lågor över utflykten och kvickade sig med packningen så att vi hann fram långt före de andra. Det gjorde ingenting, då kunde vi tända i kaminen, värma pyttipanna och möta upp gänget på väg till boplatsen.
Det var så mysigt att tränga ihop sig i den charmiga timmerstuga, tre vuxna och fem barn. Fram med leksaker och mat. Prat och lek, kramar och bus!
Första dagen hann vi leta upp kallkällan och upptäcka alla smultron på vallen.
Sen gick vi ännu en vända till bilen för att hämta sovsaker och mina pigga barn knatade på med imponerande uthållighet. Svea hoppade upp i sjalen emellanåt men Alfred orkade mer än ha n någonsin gör hemma på Sandsmon.
Blåbärspaus fyllde på med energi längs vägen och Svea ville absolut plocka till Vanja också. De är så fina tillsammans alla barnen!
Det blev en ovanligt sen kväll för mina småttingar som har tidigare vanor än övriga i gänget. Lite godis och gott sällskap höll humöret på topp och sen däckade vi alla gott i den breda stadiga våningssängen. Nästa morgon vaknade vi såklart först - inte helt otippat. Under många hyschanden till lilla fröken pratkvarn klädde vi oss varmt, snodde med oss bröd och ost och smög över till andra fäbostugan. Där kunde vi fika och prata tills övriga gänget börjat vakna till och känna sig sugna på frukost. Sen blev det fri hopp och lek medan mammorna försökte stöka undan efter natten. Den gamla stugan hade sett lugnare dagar än den här om man säger så, men jag är säker på att den tyckte det var trevligt med lite livliga lekar efter alla veckor av tyst slummer.
Så begav vi oss ut på dagstur, någon dryg kilometer, till oringsjön. Med fem barn är det en hel värld att traska igenom! Det gjorde nog vandringen extra storslagen för allihop. Från kossorna och smultronen på fäboden klev vi in i en sagoskog med hänglavsbeklädda gammgranar och mossbevuxna lågor på marken. Killarna skuttade glatt före och jag agerade släptåg så länge Svea ville traska själv. Det ville hon faktiskt ganska länge!
På mitten blev det godispaus och sen hade jag en trött tjej i sjalen ner till sjön.
Där kastade vi kottar i vattnet och fikade lite till. Emma var fantastisk på att få våra killar fokuserade på annat än bus när jag och Cheri fastnade i "jaga-och-tjata-träsket". Över lag var vi en trio som kompletterade varandra väldigt bra och jag blir alltid lika glad över att se hur fint barnen tyr sig till oss och varandra. Hur en vuxnen tar någon annans barn vid handen. Hur barnen hjälper och frågar varandra när någonting hänt. Hur de stora leker med de mindre och de mindre ser upp till de större.
Tillbakavägen gick lite snabbare när småkottarna knutits upp i varsin sjal. Svea och Olov däckade snabbt men Vanja var pigg som en liten ekorre och ville skämta och äta blåbär.
Stackars Thor blev trött i fötterna men vi var många om att hjälpa till att peppa, bära, sjunga och hålla hand. Över lag häpnade jag många gånger över hur positiva alla var. Inget gnäll över dåligt väder, tråkig mat eller hårda madrasser. Inga suckar över brist på egentid. Inga större utbrott eller katastrofer. Bara äventyr med alla dess för och nackdelar. Befriande!
Så åt vi en sista lunch i stugan innan alla trötta små barn vallades ner till bilarna tillsammans med den tunga packningen. Nästa gång tar vi med oss mindre mat! Men utöver det vill jag inte ändra någonting i denna underbara upplevelse, inte ens vädret! Solsken ordnar vi till nästa gång.
