Julafton
Svea kryper intill mig i den varma sängen och kramas, gosar, tankar mamma-värme. Vi hör Alfreds ivriga steg i trappan. Ner, duns duns duns. "Oj - Svea kom - Svea - mamma - kom och titta - Det är magiskt!" Efter en liten stund kommer han upp igen.
Upprymd. Han har sett skymten av en tomtenisse, det är han säker på. Och nissen har klätt granen, för pappa lovar att det inte var han. Och det är magi som skett över natten. Och det finns paket. Och nu är det julafton. Jag myset, njuter, suger in
barndomsglädjen.
Morgonen blir inte lugn, men väldigt mysig. Det är så mycket iver. Så många känslor. Det finns fina kläder som genast ska på - och tomteluvor. Paket måste öppnas. Först ett, sen vänta lite. Försöka hitta vardagslunken med välling och barnprogram trots
att det är julafton. Men det spanas, springs och kläms. Vi öppnar Lego och bygger tillsammans. Öppnar bak-grejer och längtar efter pepparkaksdegen. Vi planerar och kikar på klockan. Låter tillslut Svea springa in till mormor och morbror Jocke en stund.
Den magiska granen räddar många dagar i december. På självaste julafton är den en väldigt bra anledning till en promenad med morbror, Dante och kameran. Solen har kikat fram och snön glittrar. Idag får man ta en polkagris - äntligen! Idag är allt möjligt.
Så som det ska vara. Innan vi är hemma igen har klockan närmat sig lunchtid och lungorna är fulla med frisk luft. Tack för det älskade lilla gran ❤️
Vi äter tomtegröt och knäckebröd. Man får dricka julmust. Man får sitta bredvid morbror. Det springer små hundar och hoppas på godbitar under bordet. Alfred och Svea har fått presenter av Mimmi. Ett pyssel-kit med dinosaurie och en liten liten vävram.
Innan maten är uppäten håller Sveas ögon på att falla igen. Jag tar med henne på en sjal-promenad och gömmer en säck med klappar under filtar i sparken. När hon snarkar som bäst på min mage hamnar säcken vid magiska granen och en stund senare ligger
Svea gott i sparken och sover.
Klockan två är Svea nyvaken. Vi har hunnit få ner lite kaka ovanpå gröten och killarna har förberett en julbrasa samt smällt av några raketer i skogen. Nu är det dags för tomte-spaning. Vi laddar sparkarna igen och traskar än en gång ut i skogen. Jag
vill tänka på vår fina sandsmo som Sjumilaskogen, barnens lekplats full med sagofigurer och fantasi. Och visst traskar tomten mellan stammarna på julafton! Klockan klämtar och skägget är yvigt. Han vinkar. Ropar "God Jul!". Svea blir lite rädd,
vill gå hem igen. Det berättar hon om och om igen de närmaste dagarna. Ändå ropar hon på tomten även på promenaden nästa dag. När han traskar på avstånd och man är i mammas famn kan det läskiga också vara lite mysigt.
Vid granen ligger säcken. Fylld med många paket. Alfred och morfar hjälps åt att släpa. Han kommer stolt in i köket och stannar storögt vid granen. Där har det trollats fram fler klappar. Alfred häller ut paket från säcken och placerar, sorterar, känner,
läser, väljer. Var ska han börja? Vilka har ett A? "Vänta tills alla kommit" förmanar jag och försöker nå fram i transen. När vi vinkat av Mimmi och hundarna har han bara lossat ett snöre - så lite disciplin måste han lyckats frammana.
Jag är alltid rädd att det ska bli för mycket. För många klappar - för mycket känslor - för stora förväntningar - barn som tar helt slut. I år kändes det riktigt lagom! Slalomhjälmar, kläder, loppis-leksaker och lite fina hållbara saker som farmor köper
i en mysig butik i Sundsvall. Alfred fick ett stoort paket som Daniels familj gått ihop om - en sparkcykel! Kockbiträde, kläder och hjälm upprepar han efteråt. Leksakerna kunde Svea ta över. Det gör hon så gärna! Hon öppnar med mormor. Hämtar
paket efter paket. Spännande - vad kan det vara? Tindrande ögon, skratt och förväntan. Joakim fångar det så fint på bild ❤️
Köket är fullt med öppnade klappar - kläder - familj och fika. En kickbike susar mitt i allt. Vi tar fatt i den glömda kaffekoppen, mandelmassan och knäcken. Barnen kommer på att de ska krossa pepparkakshuset. Än är det inte slut på det roliga!
Efter middagen, när alla var mätta och trötta, kunde vi landa en stund. Killarna gick ut och eldade och körde sparkcykel. Svea och jag myste inomhus. Vi byggde och lekt med duplo, brio, kaniner och Playmo. Kramade på tjattrande
marsvin.
Den kvällen var det mysigt att byta om till nya pyjamasar, läsa julklappsböcker, ligga och tänka på allt innan man somnade. Jag levde dagen genom barnen och var helt slut när de äntligen slocknade. Precis som det ska vara på julafton!