Under vårsolen
Om inte barnen också hjälper till förstås. Alfred är en hejare på att arbeta med sin spade och skottkärra, och det var visst William också. De var så himla gulliga när de hjälpte varandra och pysslade på tillsammans.
Jag tycker det är så mysigt att få ha med Alfred i mina sysslor, oavsett om det är matlagning, trädgårdsarbete eller städning. En stund åtminstone! Det blir sällan så effektivt men tillsammans får vi riktigt mycket gjort ändå, och kan prata under tiden.
Lika fint är det att se honom fixa saker med sin pappa, så stolt han är då! "Min pappa..." nu kommer åldern där pojkarna skryter om hur bra deras pappor är. Skryt på Alfred, det är Danne värd!
Svea hjälper som vanligt till på sitt sätt, hängande på mig eller Daniel eller pysslande på marken. Sen ser hon till att vi för en paus då och då då vi bara gosar eller tittar på storebror. Det är ju också viktigt!
Storebror är väldigt viktig överlag för lilla Svea! Hon följer honom med blicken, ropar på honom, petar på honom, blir arg när han är för hårdhänt men vill ändå vara nära hela tiden. Imorse satt Alfred i sittvagnen (och grannen Leif körde) när
vi var på promenad. Svea hängde i selen och sov men vaknade efter en stund och ville komma ur. Hon ville ner till Alfred så jag satte henne i hans knä i vagnen. Så himla söta de var ❤️ Han kramade och gosade. Hon höll i stången framför och vinkade
och jollrade. Alfred ville inte att rundan skulle ta slut! Eller igår, när de först skulle sitta sjal båda två men sen landade på golvet med alla bärsjalar omkring sig. Tillsammans virade de in sig i sjalarna och myste och lekte tittut. "Nu är vi sjalade mamma" sa
Alfred. Tänk så bra att de har varandra också, när jag inte alltid orkar räcka till för alla och envar.
Nu är det bäst jag släcker så att jag är piggare imorgon! Godnatt.
(Smög på kvällsvaken Svea som pysslade i badrummet)
(Sen slocknade hon på pappas mage)
