Åska och baciller
Ungefär så har vi också känt oss. En dålig natt följdes av en trött dag. Jag pillade ner lite frön i jorden men pysslade mest inomhus.
Svea och jag fortsatte knyta nya sjalknyt i en utmaning på Facebook men tog också två vagnpromenader så att lillfian fick sova i lugn och ro.
Ungefär så här trött var jag efter några timmar:
Hämtade då en ännu tröttare lillpojke. Ingenting orkade han. Allt fick hans värld att falla samman. Utbrott efter utbrott. Mycket gråt på golv eller gräs. Vi backade alla planer på aktivitet och la oss på sängen med en bok. Tog dagen som den kom.
Jag kände mig som en så bra mamma när jag med stort tålamod ömsom lirkade och ömsom lyfte honom fram genom dagen. Lockade till mat genom att leka korvkiosk och strandpicknick. Simmade över golvet. Hoppade trampolin i vardagsrummet.
Promenerade till svärföräldrarna en stund när inomhus inte räckte till. Fick fika och lite avlastning.
Klockan sju orkade jag inget mer och vi ramlade i säng. Jag hann bara slumra till innan nästa fas började. Skrik och oro i sömnen. Förmodligen feber. Morfar kom för att hjälpa men tillslut hade jag två vakna barn i soffan.
Inte förrän nu, tjugo över elva, sover båda igen. Nu längtar jag tills Daniel kommer hem så att jag kan få somna med Svea i vår säng, utan oroliga händer som klamrar sig vid brösten från båda håll. Har en känsla av att det kommer vara två trötta föräldrar
imorgon också. Får se om jag kan jobba då eller om lagför skjuta på det.