sara.amsby.blogg.se

Ja och så hade vi en tiomånaderskontroll såklart. Man blir ju stolt som en tupp med båda ungarna! Svea växer så fint så fint! 71 cm och 7,8kg. Dessutom kunde Petra checka av alla punkter på sin kontroll-lista och mer därtill. 

"Ja då ska vi se, går hon efter möblerna? Javisst ja jag såg ju att hon tog flera steg själv. Verkar hon kunna förstå enklare ord ni säger?"

Svea tar sig under tiden fram till en blodtryckspump, hittar vad hon tycker är en klocka och säger "dä". "Ja titta det ser ut som en klocka" "Dä, ta ta ta ta" säger Svea och tecknar ticktack med fingret. Petra är mer än nöjd med förståelsen och tycker det är spännande att vi tecknat med henne. Just nu tecknar Svea självmant för mat, gott, vatten, kex, lampa och klocka. Så himla roligt! Särskilt som det mesta i språket annars låter som varianter av Dä och DaDa. 

"Har du sett om hon kan slå två klossar mot varandra?" Jag tvekade, har hon gjort det? "Eller klappa händerna?" Svea hörde det sista och började genast klappa till Petras stora förtjusning. Ja, tänk så lite som krävs för att en mamma ska bli stolt som en tupp! Bajs och kiss på pottan till exempel. Eller att ungen oftast sover så bra. Eller de där goa leendena och roliga minerna. Svea är vår roliga, lättsamma och väldigt bestämda unge och jag är så glad att det var just hon som kom som vår minsting!

Efter Sveas och mitt Ramsele-äventyr hann vi bara hem och äta god middag. Sen kom det gäster! Jag skulle nämligen ha sjal-träff med Cheri och Klara och hela barnaskaran. Fem stycken är de ju nu, den samlade skocken. Tre av dem är stora nog för att leka ganska så självgående dessutom, så att vi mammor kan få prata till punkt i ganska många av samtalsämnena. 

Jag hade fixat fika och eftersom regnet höll sig undan dukade vi upp med både ätbart och sjalbart på altanen. 

Cheri och jag hade ju förmånen att kunna slänga upp småttingarna utan protester och började testa nyheter. I min hög fanns både en hemvävd och ett byte som de andra inte provat tidigare och jag var nyfiken på flera av de andras nytillskott.

Vanja och Cheri godkände genast min sjal, som faktiskt borde få ett vettigt namn. "Den hemvävda " låter så tråkigt! Under tiden provade Klara och hennes Svea en riktig färgklick. 

Jag fick lite nostalgi när jag testade en nästan likadan som min näst första sjal. Då, när Alfred var i Sveas ålder, hade jag svårt att sjala med den men nu satt knytet som en smäck på en gång! 

Efter ett tag lockade vi upp alla storbarnen på ryggen i varsin lånad sjal och körde galopptävling, följt av hopp på studsmatta. Det blev omåttligt populärt! Mammorna passade på att mysa lite extra. 

Så avslutade vi tillslut med en spännande "fluff-öppning", dvs att öppna ett paket med en sjal i. 

Det är en sjal som jag fått låna, som släpptes samma dag som Svea föddes. En "födelsesjal" i nördsammanhang. Galet vacker är den! Tänk så häftigt att jag får låna den gratis i hela två veckor av en tjej jag inte ens känner. Sjalvärlden är ganska fantastisk på det sättet! Förutom närhet till mina barn och två fria händer har den gett mig ett community fullt med underbara föräldrar som delar med sig av sitt liv. Nya bekantskaper. Vackra tyger. Ett roligt intresse! 

Imorgon väntar nya roliga äventyr och minneskortet är rensat! På sända kommer ett inlägg från en liten roadtrip. Vi hörs då 🤗