Under stjärnorna
Så har vi tillslut vilat ut efter julaftonens glädje och nerver på helspänn. Luftrören har dippat och återhämtat sig. Barnen har varit trötta och griniga och sedan piggat på sig. Mellandagarna är välgörande och mycket nödvändiga!
Vi föräldrar har fått våra ”julklappar” lite efteråt. Allt vi kunnat önska oss, utöver den fina familjen såklart! Sovmorgon, har vi bjussat varandra på ❤️ Tid i vävstugan, där jag på juldagen äntligen fick börja väva, medan resten av gänget åkte traditionsenlig juldagspulka. Ett stort ögonblick som kunde varit inslaget i silkespapper och placerats under granen för jag kände mig preciiis som ett barn som öppnar en salighetsgåva!
På annandagen tog mina föräldrar med barnen till badhuset och plötsligt satt Danne och jag på tu man hand på en restaurang ❤️ Det händer inte allt för ofta och det var härligt att i lugn och ro få prata med den bästa mannen jag har i mitt liv! Han som får mig lugn, som tänker på mitt bästa, som nästan alltid vill samma sak som jag med livet och som jag har roligt med även de där vanliga grå dagarna mitt i veckan.
När vi ätit så långsamt som tvä småbarnsföräldrar kan och druckit kaffe därpå så fick jag en ensam runda på skejtskidorna. Tysthet. Vita granar. Arbetande muskler. Skönt! Konditionen har jag tappat men även prestigekänslan. Jag behöver inte vara vältränad. Jag vill bara må bra. Orka åka ett lagom varv och kunna tänka fritt under tiden. Det är livskvalitet!
Ja, vila - parmiddag - vävning och en skidtunda, det är mer än jag kunnat önska mig i julklapp i år 🎄
Nästa dag blev Alfred medbjuden till skridskobanan och spelade hockey med idolen Lukas!
På hemmaplan gjorde Svea konster i ringarna istället.
Idag har min moster varit på besök. Barnen fick paket och alla åt gott och pratade mycket hos mamma och pappa. Dessutom har vi lekt med Vanja, Thor och Cheri. Den dagsfärdska radiostyrda snöskotern var omåttligt spännande,en enligt Svea fanns det inget som var roligare än Vanja ❤️
Jag fick både prata med min kompis och känna på, fotografera och provbära hennes fantastiska handvävda bärsjal. Nu längtar jag ännu mer efter min egen halsdukskortis!
Dagen avslutades med en cykeltur (för Alfred, jag sprang bredvid) under stjärnorna med en klok och eftertänksam liten kille. ”Så vackert stjärnorna lyser mamma”. ”Mamma ibland är jag lite jobbig...” Jag tänker på hur mycket hans hjärna samlar in. Hur viktigt det är stt vi tänker på vad vi säger. Hur känslig han är för stämningar och humör. Hur vi måste hjälpa honom att få vara sitt bästa jag så ofta som möjligt. Vår fantastiska kloka och imponerande lilla pojke ❤️
