Väva bärsjal
Därefter har jag funderat och läst på. Ett garn fick jag att en av mina snälla grannar. Två köpte jag billigt på garnboden i Bollstabruk. Jag bestämde mig för att sjalen skulle bli kort och smal, lätt att ha runt halsen. Att det skulle bli en ringsjal.
Att den skulle vävas i spetskypert som är lagom luftigt och elastiskt. Färgerna påminner mig om en myrkant med praktvitmossa, så himla fint!
Så i tisdags var det äntligen dags att börja! Varpen satt redan på väven, vit cottolin. Jag fick hjälp att spola mitt garn på små pappersrullar som passade i väv-skeden. Sen kunde jag äntligen sätta mig i vävstolen och med god vägledning börja trampa
och skjutsa skeden fram och tillbaka.
Sju centimeter tuskaft till fållen. Därefter fin spetskypert. Det var lätt och gick snabbt efter en stund. Fantastiskt roligt var det också!
Efter en stund ville Svea komma och amma och jag knöt upp henne vid bröstet i min älskade korento. Där somnade hon till dunket av vävstolen och sov så gott så gott hela kvällen.
Sjalen blir ljust grön med små glimtar av rostrött. Enkel och troligtvis lite ojämn med en trevlig känsla av att vara handvävd.
Troligtvis stel som ett par tvättade gamla jeans från början men jag hoppas att den kommer mjukna till sådär härligt sladdrigt lin efter en ordentlig inbrytning.
Om den blir klar såklart! För än så länge har jag bara kommit ett par decimeter. Men en gång till har jag redan hunnit väva, för jag vill inte vänta två veckor mellan gångerna. Svea sov i sjalen igen men på slutet kunde jag nästan inte nå fram att slå
och inte kom jag på hur jag skulle snurra väven närmare. Så nu måste jag ha lite hjälp att förstå vävstolen innan jag kan fortsätta, och då ska jag först spola mer garn på pappersrullarna.
Sen ska jag väva och väva bäst jag kan och få se hur min alldeles egenvävda ringsjal blir till. Häftigt, inte sant?
