Det är kväll
Det är kväll.
Barnen har somnat.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra nu.
Den där belamrade diskbänken vill jag tömma, få in ren disk i skåpen, fylla på med smutsig.
Den där lånesjalen vill jag gå igenom och packa inför resan tillbaka.
De där resterna av dagens stök vill jag stoppa i sina lådor.
Jag vill skriva i Sveas "första året bok" och sortera bilder på en dator och rensa skåpet som aldrig blir rensat.
Det är kväll.
Barnen sover.
Jag är trött efter en solig rolig dag.
Egentligen vill jag bara äta min kvällsmat, lägga in bilderna från dagen, skriva ett blogginlägg och sedan somna. Så det gör jag.
Tänker tillbaka på en vårdag som var så solig att vi tillslut fick gå in och vila lite. En dag då jag och Dante sprang till hembygdsgården, körde styrka mot en bänk, vävde (inte Dante alltså, bara jag), sprang tillbaka med hjärtat fyllt av vårglädje,
kreativitet och adrenalin. Ännu en dag med familj, vänner och världens bästa grannar omkring oss.
Det är kväll.
Barnen sover.
Nästan.
Alfred behövde mig vid sin sida.
Snart vaknar nog Svea i andra sängen och undrar var mamma tog vägen.
Disken behöver mig inte, inte heller tvätten eller stöket eller pysslet. Inte så som barnen behöver mig.
Jag behöver inte ett perfekt hem och en massa egentid på kvällen. Inte så som jag behöver sova.
Det är ju trots allt en dag imorgon också!
Godnatt ❤️