sara.amsby.blogg.se

Klockan är nio på kvällen. Daniel och jag sitter i ett ommöblerat vardagsrum  och känner oss som proffs-föräldrar (med god hjälp från omgivningen). Tvåbarnsföräldrar i en vecka och allt flyter på så bra. På ovanvåningen sover Alfred lugnt i sin säng. Jag nattade honom som vanligt med bok, bröst, napp och flaska. Han somnade snabbt, slutkörd efter en spännande dag. På min mage sover Svea i sjalen. Hon hängde i selen på pappa när Alfred somnade men när kvällsoron slog in var det mammas hjärtljud hon ville somna till. Så la sig lugnet. Vi kunde fixa kvällsfika. Se tillbaka på dagen som gått. 

Dagen som började i sängen med ett barn vid varje bröst. Fortsatte i sakta mak med Svea i pappas sele och en massa kvalitetstid med Alfred. 

Jag är så himla nöjd med bilbanan vi gör tillsammans. Vi leker med den varje morgon. Rutar, kör, ritar mer, ställer ut djuren, fantiserar. Så mycket roligare än att bara brumma med munnen och krocka med bilarna. 

Vi gick ut i den daggvåta morgonen. Beundrade höstfärgerna. Lekte lite och kollade postlådan vid lekstugan. 

Satt på grannarnas trappa och hälsade på mormor och morfar. Sen var det dags för en utflykt till graningebruk, vår favoritloppis. 

Alfred fick springa fritt i de spännande miljöerna. Svea sov gott i ringsjalen. Vi hittade ingenting men det var trevligt ändå. En fika vid vattnet hann vi med, och kalops på graningebyn. Sen somnade Alfred i bilen på vägen hem och sov tills han fick ont i rumpan av bilstolen. Nu får den sparken! Vi har ju faktiskt en till stående. 

Vi hann bara hem så kom Lukas, Wilma och två barn till cyklande med föräldrar. Alfred sprang genast efter sin cykel och ville haka på. "De är så snabba" försökte jag förklara. "Jag också snabb!". Med Svea i selen gick Alfred och jag andra hållet i hopp om att möta skaran, och hittade dem vid guppen. Lycka! En gång stund var Alfred med och hoppade både med och utan cykel. Kanske inte en helt optimal aktivitet att springa över gupp och putta springcykel en vecka efter förlossning men det gick bra och Alfred var så lycklig! Sen kom vi hem till efterlängtat gos och lek med familjen Lindblad. De måste ju få vara med och följa Svea redan från början så vi ska se till att åka dit igen snart :-) Det händer ju så mycket dessa första ömtåliga veckor! 

Vi var väldigt trötta när vi sa hejdå. Klockan var inte ens fem men vi hade hunnit med så mycket. Nu landade små syskonen och jag i soffan. Soffan som bytt play. Daniel möblerade nämligen om medan vi hoppade runt i skogen :-). Först satt Svea i sjalen. Sen hos Alfred. Slutligen låg båda vid mina bröst. Så fina tillsammans ❤️

Daniel kockade vid grillen. Farmor och farfar kom på middag. Dagen avslutades i mina föräldrars loppisfynd - en syskonvagn. Nu har vi ju inte bara två sjalbarn, utan två vagnbarn också! 

Vi kom gem strax innan det skymde och gick förbi mina föräldrars hus. Det lyste hemtrevligt i fönstren. Det rödgröna var så vackert mot höstfärgerna. Förra hösten var huset brunt, tomt och mörkt. Jag log och tänkte på hur lyckliga vi är som får ha dem där. Min trygghet i livet!