Mamma-höver
Igår började jag dagen precis så som själen behövde - och allt flöt så fint efteråt. Redan klockan fem smög Svea och jag ner. Då var jag hungrig. Törstig. Kissnödig. Fast mer än allt annat var jag kanske i behov av en lugn stund. Vi hade det så fint Svea och jag! Tände brasa. Åt långsamt med bara en talbok. Myste i soffan. Sen målade jag på en födelsetavla till Svea. Flera timmar med illustration med talbok som enda ljudet. Inga avbrott. Jag laddade mina batterier! Det var så väldigt värt den tidiga timmen.
Sen flöt den dagen så himla fint med julfika och lek, sovfri men pigg dag och snabb läggning. Det kändes så lovande!
Det där med att ha föräldrar som flyttar upp från Skåne för att finnas nära och till exempel förhindra ett mindre krig mellan mor och son det är helt klart värt 🥇🥇🥇 guldmedalj! En sån har inte jag förtjänat idag. Jag tror faktiskt
att jag varit en rätt tråkig mamma att stå ut med, trots försök till lite kul aktiviteter (läs potatistryck, marsipanbak och snögubbe) och trots att jag fick en lång promenad med bara Svea och Dante.
Mitt ganska så fattiga tålamod har testats oavbrutet av en 2,5 åring som helst velat förstöra, brottas, sparka och busa. Enligt alla poddar jag slukar beror det nog inte bara på att Alfred var trött andra dagen utan middagsvila. Det var troligtvis
också en reaktion på att jag varit ganska disträ och smågrinig. Då har barn tydligen en tendens att bli lite extra "på". Att Alfred ganska ofta sagt "mamma du är glad?" "Mamma du är frisk?" hintar väl om just det?
En annan sak som kommer upp i puffarna med jämna mellanrum är varför ett barn "gnäller". Ett gnälligt barn har fått för lite av något. Det kan vara mat eller sömn, men det kan också vara uppmärksamhet eller närhet eller annat. Just
nu skulle jag kunna skriva under på att detsamma gäller för mammor.
Jag vet att jag varit gnällig ett tag. Jag har försökt låta bli, men långt inne i själen har något bara skrikit "låt mig vara i fred!" En liten stund - nej förresten jag skulle behöva en lååång stund - utan pill och pock och uppmärksamhet.
Tid för bara Svea. Tid för bara Sara. Sakta men säkert, lite i taget, fylls tomrummet upp. Än är det inte tillräckligt men snart.
Gårdagens morgontimmar gav mersmak. Kanske ska man smyga upp tidigt oftare? För visst har jag en stund på kvällen, men då är jag ju så trött! Då har jag och Svea hittat en annan mysig rutin.
Vi har högläsning i sängen med mysig nattlampa och julig barnbok. Hon är vaken och ligger bredvid mig. Sen somnar vi till en talbok. En smygstart på framtida nattningsrutiner!
Nu hoppas jag att vakna imorgon med energi och glädje och en lillkille på bättre humör!