Nattuggla 🩉 - med aktiva dagar

Hej hej mitt i natten (igen). HĂ€r sitter jag alldeles vĂ€rnlös och vaken. Somnade vid lĂ€ggning och vaknade av att Alfred ramlade ur sĂ€ngen. Hade dĂ„ drömt (OBS BARA DRÖM) att jag: 

Drack alkohol - tillsammans med Alfred đŸ˜± - OCH SATTE MIG FÖR ATT KÖRA BIL!!! đŸ˜” 

Tur att jag aldrig skulle komma i nĂ€rheten av det pĂ„ riktigt! 

Vaknade som vanligt med lite molande tryck nerĂ„t och bara ville att det skulle börja hĂ€nda nĂ„got, men det blir liksom aldrig nĂ„t av. Imorgon Ă€r det tisdag. I övermorgon onsdag. DĂ„ har jag gĂ„tt över en vecka. En vecka över tiden föddes Alfred. Det kĂ€ndes lĂ€nge dĂ„. Det kĂ€nna lĂ€nge nu ocksĂ„. Förra gĂ„ngen var förloppet Ă€ndĂ„ igĂ„ng vid det hĂ€r laget. DĂ„ startade vĂ€rkarna pĂ„ bf +4 men höll pĂ„ i tre dagar. Nu Ă€r kroppen sĂ„ himla opĂ„verkad. 

Jag började denna aktiva dag med att baka bröd och göra hemgjord tahini tillsammans med Alfred. För en gĂ„ngs skull blev bĂ„da varianter lyckade! Ren tur :-). Sen fick Dante och jag promenadtid pĂ„ tu man hand och jag passade pĂ„ att ta den lĂ€ngsta rundan pĂ„ omrĂ„det. Det kan aldrig skada tĂ€nkte jag och insöp den hĂ€rliga klara höstluften medan jag försökte fĂ„ barnet att skumpa ner sĂ„ mycket det gick. Ingen effekt förstĂ„s men det blev en skön tur! Sen Ă„kte jag och Alfred till badhuset. 

(null)

Det var det första besöket efter sommaren. Vi gjorde ett försök i fredags men dĂ„ var det stĂ€ngt (typiskt!). Fick ju uppenbarligen en ny chans đŸ€— PopulĂ€rast idag var stora vattenrutschbanan. Tror vi Ă„kte den tio gĂ„nger minst. Vet ni hur mĂ„nga trappor det blir att klĂ€ttra upp för? MĂ„Ă„Ă„Ă„nga! Effekten? Lite foglossning pĂ„ sin höjd. Och en mycket nöjd kille. Kul var det i alla fall 💩 Alfred hoppade dessutom oförskrĂ€ckt frĂ„n kanten i den djupare poolen. Nu gĂ€ller det att vara med hela tiden, han litar helt enkelt pĂ„ att man fĂ„ngar. 

(null)

En fika hann vi sĂ„klart med ocksĂ„, innan det var dags att Ă„ka hem för lunch och sövning. DĂ€refter trodde jag att min eftermiddag skulle bli lite lĂ„ng och ensam för bĂ„de Daniel och mina förĂ€ldrar jobbade. Men sĂ„ blev det inte! Först skrev mamma och berĂ€ttade att hon blir ledig till pĂ„ fredag. Sen skrev Jennifer och undrade om de kunde titta förbi. Tjoho, vi ville inget hellre ❀

(null)

VĂ€dret var fantastiskt och vĂ„ra sötungar strĂ„lade ikapp med solen. 

(null)

De har blivit sĂ„ stora och kommunicerade med varandra pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n tidigare! 

(null)

Lekte och busade pĂ„ en alldeles lagom nivĂ„. 

(null)

Jag fick visa Jennifer runt bĂ„de hos oss och hos mina förĂ€ldrar, och i Alfreds lilla stuga förstĂ„s. 

(null)

Wilma och Alfred, ska bli sĂ„ kul att följa er nĂ€r ni vĂ€xer upp! 

(null)
Vad ska ni ha för hemligheter för oss? 

(null)

Tiden rusade och helt plötsligt var det hög tid för middag. 

(null)

Vi bjöd ogenerat in oss till mina förĂ€ldrar, Ă„t upp deras rester och tog sedan Ă€nnu en lĂ„ng promenad med Dante. Förutom alla trappor mm har jag nog gĂ„tt Ă„tminstone 6-8km idag. Är sĂ„ tacksam över att kunna vara sĂ„ aktiv nĂ€ra inpĂ„ förlossningen, men samtidigt gör det allt sĂ„ avlĂ€gset. Hur nĂ€ra Ă€r det egentligen? Jag har tĂ€nkt att det nog tar typ en vecka över tiden, som med Alfred, men hon kanske vill stanna en till? Jag kanske mĂ„ste bli igĂ„ngsatt? Hur fixar psyket det egentligen? Den oundvikliga tanken det blir aldrig nĂ„gon bebis kryper sig pĂ„, Ă€ven om var dag som gĂ„r onekligen Ă€r en dag nĂ€rmare mĂ„let