Nattuggla đŠ - med aktiva dagar
Hej hej mitt i natten (igen). HĂ€r sitter jag alldeles vĂ€rnlös och vaken. Somnade vid lĂ€ggning och vaknade av att Alfred ramlade ur sĂ€ngen. Hade dĂ„ drömt (OBS BARA DRĂM) att jag:
Drack alkohol - tillsammans med Alfred đ± - OCH SATTE MIG FĂR ATT KĂRA BIL!!! đ”
Tur att jag aldrig skulle komma i nÀrheten av det pÄ riktigt!
Vaknade som vanligt med lite molande tryck nerÄt och bara ville att det skulle börja hÀnda nÄgot, men det blir liksom aldrig nÄt av. Imorgon Àr det tisdag. I övermorgon onsdag. DÄ har jag gÄtt över en vecka. En vecka över tiden föddes Alfred. Det kÀndes
lÀnge dÄ. Det kÀnna lÀnge nu ocksÄ. Förra gÄngen var förloppet ÀndÄ igÄng vid det hÀr laget. DÄ startade vÀrkarna pÄ bf +4 men höll pÄ i tre dagar. Nu Àr kroppen sÄ himla opÄverkad.
Jag började denna aktiva dag med att baka bröd och göra hemgjord tahini tillsammans med Alfred. För en gÄngs skull blev bÄda varianter lyckade! Ren tur :-). Sen fick Dante och jag promenadtid pÄ tu man hand och jag passade pÄ att ta den lÀngsta rundan
pÄ omrÄdet. Det kan aldrig skada tÀnkte jag och insöp den hÀrliga klara höstluften medan jag försökte fÄ barnet att skumpa ner sÄ mycket det gick. Ingen effekt förstÄs men det blev en skön tur! Sen Äkte jag och Alfred till badhuset.
Det var det första besöket efter sommaren. Vi gjorde ett försök i fredags men dĂ„ var det stĂ€ngt (typiskt!). Fick ju uppenbarligen en ny chans đ€ PopulĂ€rast idag var stora vattenrutschbanan. Tror vi Ă„kte den tio gĂ„nger minst. Vet ni hur mĂ„nga trappor
det blir att klĂ€ttra upp för? MĂ„Ă„Ă„Ă„nga! Effekten? Lite foglossning pĂ„ sin höjd. Och en mycket nöjd kille. Kul var det i alla fall đŠ Alfred hoppade dessutom oförskrĂ€ckt frĂ„n kanten i den djupare poolen. Nu gĂ€ller det att vara med hela tiden, han litar
helt enkelt pÄ att man fÄngar.
En fika hann vi sÄklart med ocksÄ, innan det var dags att Äka hem för lunch och sövning. DÀrefter trodde jag att min eftermiddag skulle bli lite lÄng och ensam för bÄde Daniel och mina förÀldrar jobbade. Men sÄ blev det inte! Först skrev mamma och berÀttade
att hon blir ledig till pĂ„ fredag. Sen skrev Jennifer och undrade om de kunde titta förbi. Tjoho, vi ville inget hellre â€ïž
VÀdret var fantastiskt och vÄra sötungar strÄlade ikapp med solen.
De har blivit sÄ stora och kommunicerade med varandra pÄ ett helt annat sÀtt Àn tidigare!
Lekte och busade pÄ en alldeles lagom nivÄ.
Jag fick visa Jennifer runt bÄde hos oss och hos mina förÀldrar, och i Alfreds lilla stuga förstÄs.
Wilma och Alfred, ska bli sÄ kul att följa er nÀr ni vÀxer upp!
Vad ska ni ha för hemligheter för oss?
Tiden rusade och helt plötsligt var det hög tid för middag.
Vi bjöd ogenerat in oss till mina förĂ€ldrar, Ă„t upp deras rester och tog sedan Ă€nnu en lĂ„ng promenad med Dante. Förutom alla trappor mm har jag nog gĂ„tt Ă„tminstone 6-8km idag. Ăr sĂ„ tacksam över att kunna vara sĂ„ aktiv nĂ€ra inpĂ„ förlossningen, men samtidigt
gör det allt sÄ avlÀgset. Hur nÀra Àr det egentligen? Jag har tÀnkt att det nog tar typ en vecka över tiden, som med Alfred, men hon kanske vill stanna en till? Jag kanske mÄste bli igÄngsatt? Hur fixar psyket det egentligen? Den oundvikliga tanken det blir aldrig nÄgon bebis kryper
sig pÄ, Àven om var dag som gÄr onekligen Àr en dag nÀrmare mÄlet