När jag går i mina blommiga skor

I skor kan man hoppa så att det säger Bang Bang. Alfred kan också säga Bang Bang. I skor kan man springa med stora steg. Alfred jagar mormor, Grrrr, han är en tiger! I skor kan man krypa om de inte var för stora. Fast de fina svarta Pax-skorna var lite större än nödvändigt. Storlek 21 istället för 20. Något att växa i. Idag fick Alfred ett par fina blommiga Kavat att gå in våren i. Han var så stolt. Satt i kundvagnen och sparkade med skorna mot kanten. Satt i bilen och pillade med snörena. Satt i gungan och tittade ner på skorna.
 

Vår plutt är fin i det mesta. Jag som aldrig varit så intresserad av kläder tycker det är riktigt roligt att matcha och välja vad han ska ha på sig. Ännu bättre blir det ju eftersom min mamma syr och stickar så otroligt gulliga plagg! Det som inte är hemgjort är oftast fyndat på loppis för en billig peng. Idag har Alfie matchat skorna med ett par mjuka baggy-jeans som min mamma sytt, en loppis-body från Polarn och Pyret samt (när vi varit ute) en tröja min mamma stickat och en mössa (Polarn) från loppis. Fina lilla tuffing!

Fast för att vara tuff är det en mjuk och go liten kille vi har. Vi har haft mycket tid att leka här hemma och några lekar har blivit tydliga favoriter. En sådan är att pussa och krama på dockorna (ocka sa han idag :-D), och att ta deras nappar förstås. På bilden ser det visserligen ut som hjärt-och-lungräddning men det där är alltså Alfreds version av gos. Med jämna mellanrum kryper han bort till de två "bebisarna" och klappar, undersöker händer och fötter, tar ut napp och tar av mössa, ger dem en leksak och pussar pussar pussar. Även mormor och morfar och jag får rikligt med gos, och ibland lite bett av småtänderna när kärleken övergår i en mysattack.

Utöver dockorna har de små trädjuren i ett pussel blivit välanvända. Tillsammans med mormor har han härmat både katt och får och (favoriten) tiger. Wraaaaah! Tiger-Alfred tycker därefter om att jaga och blir jagad. De små benen går som trumpinnar och jag har svårt att krypa ifatt honom när han sätter fart. Idag fyndade vi dessutom några Spöket Laban figurer som kan vara med när vi läser bok. Dem lekte Alfred och morfar med en lång stund på köksbordet. Fast morfar var nog liiiite roligare än figurerna ändå! 

Nu sover min trötta lillplutt i min famn i kökssoffan. Promenad var planerad men vi hann inte så långt. Får se om han vaknar innan det är läggdags på riktigt :-).

En sista sak apropå att vakna... inatt vaknade jag av att Alfred vred sig vid min sida och inte kom till ro. Han ville inte ha bröst och inte napp och hittade inget bra läge. Efter en stund började han gråta och det eskalerade till ett tjut som aldrig ville ta slut. Han vaknade inte och jag fick ingen kontakt. Jag sjöng och vaggade och pratade och försökte väcka. Min mamma kom upp och vi gick ut i köket, tände lampor och satte igång teven. Blev rädda att han hade ont men han var ju så glad hela dagen. Till slut lugnade allt sig och han sov djupt igen. Det var förmodligen en dröm eller nåt. Mamma tyckte det påminde om nattskräck men det är ovanligt att så små barn har det. Någon mer som har erfarenhet av liknande? Inte alls likt vår lilla solstråle som nästan aldrig skriker annars. Hoppas att den här natten blir lugn utan ramlingar ur sängen eller gråtattacker.