Verkligheten

Idag har vi:

- Startat dagen med promenad, tandborstningen och kökspyssel med bärsjalen. Alfred höll sig vaken men var nöjd och glad på ryggen.


- Haft babymassage med fina Anki, alltid en lugn och mysig och väldigt intressant stund även om Alfred inte har tålamod att ligga och njuta. Nalle fick massage istället.

 

- Introducerat grötpinnar. Misslyckade sådana visserligen men ändå. De fick godkänt!


- Promenerat hela familjen och avslutat med en kopp kaffe och en pratstund hos grannarna.


- Bakat och ätit pizza. Alfred hjälpte till som underhållare på ryggen tills han tvärsomnade. 

 

- Slutligen har jag sprungit till ön och tränat med tjejerna. Himla bra pass idag, var helt slut när jag åkte hem med grannen. Tur jag slapp springa tillbaka!

Det här är typ en perfekt lista! Kan inte tänka mig en bättre tisdag. Ändå har känslan svängt från glad och nöjd till trött och less och tillbaka igen. Vädret utanför har tydligen haft samma känslor för det har omväxlande snöat, regnat och hållit upp. Jag vet att småbarnsföräldrar är trötta. Jag vet att jag slarvat med järn och D-vitamin. Jag vet att 4-8 uppvak per natt (om än korta för det mesta) måste märkas dagtid. Jag vet att det tar på krafterna att vara totalt närvarande med ögonen på en liten äventyrare. Ändå vill jag liksom inte vara trött. Jag vill orka rycka på axlarna när saker ramlar eller krånglar eller tar extra tid. Vill gå på promenaden med pirr i kroppen och skratt i rösten. Vill vara en glad och mysig sambo. Antar att det kommer sådana dagar också framöver. Dagar där listan kan innehålla tråk eller trams men magkänslan ändå skriker "tjoho". Jo, det gör det såklart. Det var bara inte en sån dag idag.

Så fick ni båda sidor av myntet. Den bra och trevliga dagen jag är mycket nöjd med. Den dagen där jag, än en gång, var lite tröttare än jag hade lust att vara. Verkligheten!