Vårt gosigaste kramdjur
Gosedjur är så… gosiga! Jag älskade mina djupt och innerligt när jag var liten. Mest av allt Ninis, en kanin som fick följa med ända tills jag flyttade hemifrån. H*n var favoriten, snutten och sovkaninen men det fanns många fler. Hunden Olsson till exempel. Han härstammar från en godnattsaga som heter ”Vakna nu Olsson” och som jag längtar efter att få läsa för Alfred. En dag när vi var på Ikea (jag var väl kanske fyra, fem år) så såg jag en stor mjukishund som såg preciiiis ut som hunden i favoritboken. ”Titta, där är ju Olsson”. Den fick följa med hem och låg sen vid min fotände till jag började högstadiet.
Olsson fick komma ner från vinden och posera med finaste Alfie-hunden.
En annan ikea favorit är jätten Isidor. En isbjörn som jag valde på en födelsedag. Han är minst lika mysig som Olsson och de delade broderligt på sänggaveln. Ibland fick de ligga på varsin sida och mysa till sängen på natten. Vävda ögon har Isidor. Det är något som Ikea är bra på, inga glaspärlor som småbarn kan sätta i halsen. Överlag har de väldigt fina gosedjur på Ikea tycker jag (helt osponsrat såklart!).
Jag undrar vilka gosedjur som kommer bli Alfreds favoriter. Väljer han någon av de jag tycker är söta att släpa med sig överallt? Den fina speldosekaninen han fått av min moster? Eller Polarn-kaninen som ligger i vagnen? Eller någon av mina gamla kamrater? Kanske tar han bara en äcklig kräkis-trasa att sutta på och vrida mellan händerna. Det visar sig. Jag tror att han vill ha någonting att krama och klappa på åtminstone, för han är så pillig med sina fingrar.
Kändiskort med Björne
Idag fick han leka nallebjörn under en liten lek med kameran åtminstone. Han är mitt och Dannes allra gosigaste lilla kramdjur, det är ett som är säkert!
Tittut!
När man har jobbat hårt får man ladda upp i soffan hos mamma en stund.
