sara.amsby.blogg.se

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att jag får besöka så många hus på landsbygden. Det är oftast bostäder med både karaktär och historia. Idag drack jag kaffe i en gammal herrgård med stor trädgård och många ekonomibyggnader. Andra gånger har det blivit hus vid sjö eller älv eller en timmerstuga i skogen. Självklart klampar jag stundvis in i överbelamrade, slitna och inte alls vackra bostäder också men många markägare är intresserade av sina hem och renoverar vackert, ofta med lokala snickare och eget virke. Några har byggt hela huset själv. Ofta får jag beundra konst, trasmattor och porslin, gamla vedspisar och kaminer eller andra detaljer som ger hemmet sin själ. En inspirerande bonus i arbetsdagen helt enkelt!

 

Intresset för hus och inredning har jag ärvt av mina föräldrar, likaså traditionen av att titta på diverse ”husprogram” på teve. Just nu är ”Vem bor här” favoriten, inte minst eftersom så mycket som fem hem (ofta udda och alltid personliga) avverkas inom loppet av en timme. Självklart spekulerar vi, där framför teven, i hur lätt det hade varit att identifiera oss som ägare av vårt hus. Vi kommer alltid fram till samma svar; just nu är det troligtvis väldigt uppenbart att just vi bor här! Jag har dokumenterat några avslöjande detaljer. 

 

Deltagarna i programmet (som är utformat som en tävling där det gäller att para ihop fem personer med lika många hem) får bara veta varandras namn och yrke. Om jag deltagit hade de andra därmed fått reda på att jag arbetar som skogsinspektor. De hade därutöver kunnat konstatera att jag är ung, kvinna samt gravid. Daniel är en lite mindre avslöjande karaktär som troligtvis hade presenterats som ”behandlinsassistent” och i övrigt varit ung och kille men inte nödvändigtvis blivande pappa. Jag hade därmed varit betydligt lättare att placera i vårt hus än han!

 

Vad har ni för fördomar om en skogsinspektor? Intresset för djur och natur känns naturligt, inte sant? Kanske skulle den första ledtråden uppenbarat sig redan innan deltagarna klivit över tröskeln. Ett rött hus på landet, med stor trädgård och ved på backen. Typiskt skogsfolk, inte sant?

 

 

 

 

Väl inne pekar många (väldigt många!) detaljer på ett naturintresse. 

En hel del detaljer hade troligtvis avslöjat närvaron av en hund också. Kudden vid elementet. Hundmaten i pepparkaksburken. Leksakerna i korgen (eller på golvet). Hundar och skogsinspektorer är en vanlig kombination!

 

 

 

 

Säger färgval någonting om en person. Vilken färg skulle ni gissa att en skogsinspektor gillar? Grönt och blått? Stämmer bra in på oss åtminstone =). 

 

 

I skohyllan står beviset på att här bor en person med små fötter som tycker om att springa och vandra i terräng. Mina skor avslöjar troligtvis både kön och intresse och säger kanske t.om. någonting om min ålder. 

 

 

 

 

Att vi är ett ungt par kan man annars gissa om man går en trappa upp. Här pågår fortfarande renoveringen av tvättstugan, vilket kanske tyder på att vi är nyinflyttade. Jag håller som bäst på att måla lister och fönster, och på väggen utanför testar vi olika roliga tapeter som fungerar bra som fondvägg. Just nu är arbetet roligt och fortskrider snabbare än jag vågade hoppas. När målningen är klar ska vi införskaffa bänkskivor, tvättho, hylla, lösningar för torkning samt lite smart förvaring. Sen är det klart!

 

 

 

 

Den uppmärksamma hittar både barnböcker och skogslitteratur i trapprummets bokhyllor. Bitarna har sannolikt börjat falla på plats. 

 

 

 

 

 

Slutligen ger sovrummet troligtvis de pusselbitar som kanske fortfarande fattas. Barnsäng som är bäddad men oanvänd. En byrå fylld med kläder i olika storlekar. Hängare med kläder som passar en lång ung man och en kort ung tjej. Den som inte förstått det förr måste veta säkert nu.