En smaksak
En kväll, i brist på intressanta teveprogram, satte Daniel på vinst och förlust igång ”Grym Kemi” (UR-play) på datorn. Efter en liten stund var han tvungen att hasta iväg på nattjobb, men jag fastnade i soffan, fascinerad av för mig helt ny kunskap om människans förmåga att njuta. Sedan dess har glimtar från programmet poppat upp i huvudet på mig med jämna mellanrum. Främst är det bitarna om smaksinnet som satte sig hårdast, kanske för att jag inte kände igen mig i det som sades. Jag fick en sådan där ”omvänd aha-upplevelse”, ungefär ”va, känner inte ALLA så som jag?”. Världen vidgade sig litegrann och det är ju alltid spännande. Jag ska försöka reda ut begreppen nedan.
Så här berättade UR i sitt program:
- Njutning är känslan av tillfredsställelse som vi får då dopamin frigörs i kroppen.
- Från början är det saker som främjar vår överlevnad, typ mat, sömn och sex, som skapar njutning.
- Vi har dock lyckats knyta andra saker till hjärnans belöningssystem. En dag på stranden till exempel. Eller musik.
- Musik är alltså som sex för hjärnan.
Anledningen till att musik, som inte direkt hjälper oss att överleva, ger oss en dopamin-kick verkar (enligt forskningen) vara att den ”lär oss att förutsäga framtiden”. Hjärnan hittar mönster och njuter av att höra dem upprepas. Därför känns en ton som inte alls följer det mönstret falsk och det kan nästan göra ont i oss att tvingas lyssna på ”felet”. Samma belöning som musiken ger oss får vi också vid inlärning. Musik ska dock vara en ”starkare form av inlärning”.
Här reflekterade jag över två saker. Jag lyssnar sällan på musik när jag är ensam. Spotify är liksom ingen tjänst för mig. Ändå njuter jag av bra låtar när jag hör dem. Jag längtar bara inte efter musik däremellan. Å ena sidan höll jag alltså med om att musik är härligt, åtminstone i vissa sammanhang (som när man sjunger Händel med världens bästa kör). Å andra sidan ger den för mig långt ifrån samma kick som att lära mig någonting nytt. Jag är helt klart en ”inlärningsjunkie”. Min hjärna går igång på att få en lagom stor utmaning och lösa problemet, oavsett vad det är jag klarar av. Att sjunga i kör ger mig både musik och ett lärandemoment. Det är toppen! Om jag får välja mellan upplevelsen av att lyssna på en bra låtlista på spotify, eller att lyckas lösa ett knepigt mattetal, klara ett nytt akrobatiskt trick, lära mig ord på ett nytt språk eller liknande så kommer jag alltid känna att jag får ut mer av den aktiva inlärningen. Antar att jag har haft STOR nytta av den egenskapen genom livet! Är det fler som känner likadant?
Tidig inlärning av att stå på häst - resulterade ca 17 år senare i ett SM guld i voltige. 
Vi fortsätter listan med njutningsfakta från programmet.
- Enligt vissa är choklad bättre än sex. (meningen ”det knullas i munnen just nu” nämns i programmet)
- Det finns en myt om att choklad hjälper vid PMS men det verkar vara en kulturellt betingad upplevelse, allt som är gott kan frigöra endorfiner som minskar effekten av att ”känna sig nere”.
- Vi gillar allting som är sött - det är medfött.
- Choklad är inte beroendeframkallande, men de flesta tycker det är gott.
Chokladprovning i Schweiz.
Men jag gillar ju knappt choklad. Jag får absolut ingen orgasm av det åtminstone! När jag var yngre tyckte jag att choklad var gott, men hur mycket berodde det på smaken och hur stor del var glädjen hos föräldrarna, mysfaktorn och den sociala normen kring glädje och godis? Programmet besvarade frågan; ” varför gillar vi olika musik och olika mat" med att det delvis beror på genetik men till stor del är en vanesak. Man gillar helt enkelt det man lärt sig uppskatta. I sverige lär vi oss att choklad är gott och lite lyxigt och det bidrar till njutningen. Dock spelar smakreceptorerna i hjärnan också en stor roll. De flesta håller nog med om att sött är godare än surt, eller? Programmet mixtrar lite med hjärnans smaksinne med hjälp av sura saker och ”mirakulin” och konstaterar:
- Att hjärnan skrynklar ihop sig när man äter någonting surt. Det är medfött och sker redan hos små bebisar.
- Hjärnan skrynklar inte ihop sig när man äter sött.
- Mirakulin är ett ämne som gör att allt surt smakar sött, det mixtrar helt enkelt med kroppens smakreceptorer.
- Citronen smakar fortfarande citron, men den upplevda surheten är ersatt av upplevelsen av sötma.
- Om upplevelsen av surhet stängs av kan vi alltså uppskatta nya smaksensationer.
Nu började min hjärna spinna iväg igen. Mitt smaksinne är nog helt upp och ner redan från början. Eller, den blev det kanske någon gång under vuxenblivandet? Jag får iaf. en belöning av att äta surt. Alltså det är SÅ HIMLA GOTT! Har alltid varit. Jag är en av dem som kan äta citronskivor utan minsta hopskrynkling eller bitande i käkarna. Jag känner att det är surt, absolut, och det får en stor smiley att dyka upp i min hjärna. Saker som jag verkligen kan längta efter är: citron, sura äpplen, röda vinbär, rabarber, äppelcidervinäger. Numera får jag istället en hopskrynklingseffekt av riktigt söta saker, typ rent socker, sockervadd, en sliskig efterrätt osv. Hjärnan reagerar ”hu så sött”. Men så har det inte alltid varit. När jag var yngre gillade jag socker, glass och godis OCH sura saker. Sura godisar till exempel. Är det mina invanda upplevelser eller mina receptorer eller en båda i kombination som förändrats? Oavsett anledning så är det inte, som många verkar tro, främst ett utslag av ”nyttighetslängtan” som får mig att avstå från kakor och annat. Jag vill genuint mycket hellre få en stor saftig grapefrukt till fika än en kladdig chokladkaka med vispgrädde, men det är väldigt svårt att få omgivningen att förstå det. Visst är det märkligt? Kanske är jag född med mirakulin i blodet? Vad får dig att må riktigt bra?
Konsumtion av surt äpple i tidig ålder, verkar ha gått alldeles utmärkt =)
Slutligen kommer programledaren fram till att människor upplever njutning olika starkt. Förmågan att njuta är delvis genetiskt betingad men kan tränas upp. Vi njuter dessutom olika mycket under olika förutsättningar. När vi tvingas vänta på en sak vi längtar efter är belöningen extra stark när vi väl uppnår vårt mål, och det är alltid ”första tuggan” som är den bästa.
Nu ska jag ut och njuta av sommar och sol. Det har jag längtat efter länge och det måste ju vara de här första dagarna som ger allra starkast effekt, inte sant? Kanske ska jag kombinera upplevelsen med att tugga på en av årets första rabarberstänger och lyssna på ett lärorikt program av ”Kropp och själ”? Sen blir det umgänge med vänner, något jag tror är otroligt välgörande för ALLA människor.
Kram på er, och belöna er gärna med någonting som får er att må riktigt bra =).
Vilket spännande inlägg! Och jisses vad coolt med SM guld :D