sara.amsby.blogg.se

Sitter framför teven med en apelsin och smoothie. Känner hur enormt avslappnad jag är. Hur den här eftermiddagen var som en egen liten semester. Att få landa i sig själv efter en fantastisk helg med vänner och utflykter. Det gör gott för kropp och själ!

 

 

Den senaste veckan har varit helt fantastisk på många sätt. Jag har fått ladda upp med sol, skratt och småprat. Jobbet har tuffat på utan större problem. Vardagsbestyren strukturerats i listor som sakta men säkert kryssats av. Dante har levt härligt hundliv med mycket uppmärksamhet och lek i snön.

 

Samtidigt måste tempot skruvas ner nu. Dagarna har varit högintensiva och luftrören dåliga. Det kan vara så att det hänger ihop. Eller inte. Jag vet inte altid vad som är hönan och ägget och bryr mig ärligt talat inte längre. Det är vad det är. Åke frågade en jobbdag om jag verkligen hade så här mycket problem förra året. Det gjorde mig faktiskt lite förvånad. Jag tycker att det har gått bra länge nu, men om jag tänker efter har de senaste månaderna varit långt ifrån så symptomfria som början av graviditeten. En eller ett par dagar varje vecka har luften knappt räckt till för vanligt tal. Den senaste tiden har jag inte tagit mig över 60% lungfunktion. Ändå märks det inte så mycket i vardagen. Jag lyckas springa, styrketräna, jobba, vara social. Först när jag testar en forcerad in eller utandning inser jag hur slemmiga luftrören är. De är kanske fördelen med ett liv som till stor del går på sparlåga!

 

Men åter till min 4-timmars semester =). Så fort Dante och jag kom hem från jobb och Berlin-möte bytte jag till löparkläder. Sen sprang vi den långa rundan runt kvarteret medan solen sakta sjönk. Ett stilla lugn i luften. En stark kropp. En glad hund. Energidepåerna fylldes på för varje steg, både de springande och de gående. Hela tiden får kroppen styra. Jag håller igen lite motvilligt, för lugn jogg går utmärkt medan hopp och skutt börjar kännas i sidan på magen. Väl hemma blir det lydnadsträning och därefter middag och bad för mig och vila för Dante. Lite småpyssel hemma hinner jag med innan vi går på nästa promenad. Nu gnistrar stjärnorna på en djupblå himel. Det är nästan för varmt med jacka och vantar. Tåget rasslar på järnvägen.

 

 

 

Så sitter jag alltså här i soffan, med min apelsin och smoothie. Dante suckar nöjt och sträcker ut sig intill. Kroppen är lagom trött. Tvätten tvättad. Sängen bäddad. Magen mätt. Snart väntar rena lakan och en färsk talbok. Efter "fyra timmars semester" och en natts god sömn kommer jag vara alldeles redo för en ny dag på jobbet!