sara.amsby.blogg.se

 

Allt började när vi hittade en kista för sängkläder på loppis och Daniel bar ut det röda plåtskåpet ur sovrummet så att en tom vit vägg blottades.

 

 

Eller, det kanske snarare började några månader tidigare, när vi fick reda på att det var en liten på gång och jag såg framför mig en mysig barnhörna just precis där ovan nämnda plåtskåp stod. En barnhörna som, det hade jag sett på pinterest, skulle göra sig alldeles ypperligt under ett fint träd.

 

 

Fast, när jag tänker efter har jag nog längtat efter att få måla träd på väggarna i flera år. Hur som helst uppstod plötsligt rätt tillfälle och under en eftermiddag med massor av ensamtid satte jag mig ner med penslarna. En hel stor tom vägg, bara för mig att fylla! Den största målning jag hittills gjort. Bilden i huvudet var färdig. Daniel hade valt trädslag och björken klängde för mitt inre upp mot snedtaket. För säkerhets skull letade jag dock upp några inspirationsbilder. Jag visste precis vad jag ville ha. Fler-stammig, glest lövad, mjukt målad i akvarell eller akryl. Ändå var det aningen pirrigt att sätta pennan mot den rena ytan. Tänk om det inte skulle bli i närheten av min vision?

 

 

Björkar är otroligt vackra träd tycker jag. Kanske dessutom det mest porträtterade trädslaget tack vare den karakteristiska stammen. Rita en vit pelare med svarta fält på så vet alla vad det föreställer. Men visste ni (som inte är utbildade jägmästare/skogsmästare) att björken har flera olika typer av fläckar?

 

 

På vissa björkar finns det horisontella ränder, som skärp, där barken fallit bort eller rivits av. Kanske är det spår av en snabb tillväxt, som när gravida kvinnor får streck på sin växande? Längst ner har många björkarter (ja det finns flera olika) en sprucken och veckad stam som är en blandning av den tunna vita nävern och en grövre brunsvart bark. Jag har ju inte forskat på området men jag skulle tro att den grova barken både har en stabiliserande funktion och fungerar som ”ärrvävnad” när stammen spruckit. Samma typ av bark syns som ”mustascher” eller små ”ögon” i vecket mellan två grenar. Ibland sitter båda grenar kvar och hålls samman av det mörka kittet och ibland har en avstickande gren fallit bort så att endast en ”mustasch” (om grenen växte uppåt) eller ett ”öga” (om den växte rakt ut) finns kvar. Slutligen finns det längs hela stammen små små glipor, ibland linsformade öppningar, i barken. Detta är ”andningshål” (lenticeller) där koldioxid kan passera in genom stammen. 

 

 

När jag tittade på inspirationsbilder med väggmålningar av träd var de flesta schablon-artade. Jag bestämde mig istället för att måla en så verklighetstrogen björk som möjligt istället, med alla varianter av fläckar. Det var enormt meditativt! Trädet växte sakta fram under pennan och jag tänkte för mig själv ”där växte det en gren som gick av och lämnade ett litet märke”, ”här tar sig grenen upp mot himlen och klykan stabiliseras av stabil mörk bark”. Kanske onödigt nördigt, men samtidigt väldigt roligt :-).

 

Nu är stammen färdig, färglagd och skuggad. Den blev väldigt lik bilden i mitt huvud. Hur kronan ser ut är dock lite suddigt än så länge. Är den grön? Eller gul? Hur många löv syns tydligt och hur många är diffusa? Hur stor del täcker kronan? Ska det ens finnas ett lövverk målat på väggen? Eventuellt gör jag något slags draperi av blad i garn eller papper och fäster i taket framför målningen istället. Det blir fint för bebisen att titta på. Förr eller senare kommer jag säkert ha den bilden klar för mig också, och först då är det dags att skrida till verket. 

 

Det är förresten inte bara jag som målat här hemma. Daniel har gjort ett jättejobb med att fixa järnsängen vi köpte på Erikshjälpen. Den har nu en mjukt antikgrön färg och smälter fint in i det nya biblioteket (tack Jonas för att du satte den idén i huvudet på oss).

 

Bokhyllan i bakgrunden fick vi upp under semestern och både den och fönsterkarmen väntar på vit färg. Jag skruvade dessutom upp tavellister på motsatt vägg (med inspiration från flera bloggar och en massa bilder på pinterest) så att de vackra barnböckerna får komma till sin rätt. 

 

 

Vårt fina hus blir sakta men säkert redo för en ny generation =). 

 

 

Det här blev visst ett varierat inlägg med både bilder, vardag och en lektion i trädlära. Tack och hej för den här gången hälsar en nöjd, gravid och spexande illustratör och trädnörd.