Nu finns du överallt
Det här året har det, än en gång, hänt så otroligt mycket. Så många viktiga saker i mitt liv. Jag har fått en familj. Ett hem. Idag är det allhelgona. De vidaregångna själarnas dag. Mormor - du min stjärna på himlen. Jag har så mycket att visa dig. Att berätta. Så många du måste få träffa. Jag vet att du finns överallt nu. Att du inte längre är halvblind och halvdöv, trött och gammal. Jag vet att du ser. Men kanske räcker det inte. Kanske behöver jag få vara den som berättar. Idag hoppas jag att du funnits just här, hos mig.
Dante och jag cyklade till minneslunden i Ed. Tog med oss ett ljus och ett brev. Jag tände ljuset med brevet. Tänkte att om du inte hör mig trots allt skickar jag det till dig nu. Vi brukade ju skriva till varandra. Luften var tät av själar. Visst var det väl du och alla andra som dolde er i dimman? Jag sjöng för dig, där i lunden. Sen berättade jag en hemlighet. Jag har berättat den om och om igen idag. Hoppas att du hör. Jag lovar att berätta igen. Sen sjöng jag för dig. Lovade att sjunga för dig i kyrkan också.
Det blev inget solo för mig i kyrkan (var väl lite oklart efter förra körträningen om jag skulle sjunga en vers eller inte), men jag sjöng för mormor ändå. Jag lipade under gudstjänsten. För alla jag saknar, och för alla ljus som tändes, och för att det kändes bra. Man ska gråta på allhelgona. Det ska vara en dag av lugn och stillhet. Till och med vädret har andats vackert vemod idag.
Trevlig allhelgona till er alla, och glad halloween till er som firat det!
Tack underbara Sara för ett rent magiskt blogginlägg.
Jag grät, jag med. Du berör!
Kram från oss,
Åsa med jyxen